På senare år har en tidigare smygande trend blivit glasklar fakta: Det största hotet mot yttrandefriheten i Norden är de traditionella medierna. Ingen annanstans kampanjas det lika frenetiskt mot yttrandefrihet och mot oliktänkare. Förut brukade det vara politiker och andra makthavare som försökte tysta sina kritiker på olika sätt, men i detta år 2020 måste det sägas att både åländska och finska politiker har en stor respekt för och ett ganska gott begrepp om vad åsiktsfrihet innebär.
Någon sådan förståelse kan man däremot inte anklaga Nya Åland-journalisten Michael Hancock för att besitta. Hans egen uppfattning om åsiktsfrihet – som han ofta delar med sig av – går ut på att åsiktsfrihet är att man får tycka vad man vill, men inte säga vad man vill. Det är förstås ett hopplöst imbecillt resonemang, och ganska skrattretande. I så fall finns åsiktsfrihet överallt i världen: också de som sitter i fångläger i Nordkorea kan ju tycka vad de vill även om de inte får säga vad de tycker. Åsiktsfrihet á la Hancock kan vi kalla det. Åtminstone får Anders Wiklöf valuta för sina pengar genom att ha Hancock på lönelistan.
Nyligen publicerade Hancock en ledare i Nya Åland där han kräver lagstiftning för att förbjuda ”ovetenskapliga” åsikter om viruset Covid-19. Nej – ursäkta mig – man ska fortfarande få tycka vad man vill, men det ska vara förbjudet att säga det. Närmare preciserat vill Hancock att det ska vara förbjudet för kättare att uttrycka sina åsikter runt ett middagsbord eller vid en bardisk. Han låter som ett fantastiskt sällskap. Middag hemma hos familjen Hancock, med gratis skjuts till polisstationen som efterrätt!
I sin ledare frågar sig Hancock ”bör vi lagstifta mot samhällsfarlig desinformation?”. Länder som gör det i dagens läge är Kina, Ryssland, Bahrain, Egypten, Iran, Kuwait, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Singapore. Kanske Hancock kunde göra studiebesök till dessa länder för att få inspiration och handlingsplaner för sitt sanningsministerium?
”Efter coronapandemin finns det skäl att fråga sig om katalogen av oacceptabla yttranden kanske behöver utökas?” skriver Hancock i sin ledare och tar särskilt upp USA, där medborgare som fått nog av restriktionerna gett sig ut och demonstrerat. Det amerikanska folket har fortfarande ett starkt intresse och engagemang för sina rättigheter och sin frihet, vilket förstås ter sig främmande för individer som Hancock och många andra ålänningar som honom.
I synnerhet riktar sig Hancock mot att det finns människor som är emot att bli tvångsvaccinerade för Covid-19. Deras åsikter kallar han för ”farliga vanföreställningar” och lovar att folk kommer att ”dö i drivor” ifall folk vill bestämma själva över sina vaccinationer, istället för att tvångsinjiceras som boskap.
Med anledning av hans ledartext vill jag föreslå Michael Hancock som frivillig försöksperson för läkare och vetenskapsmän att testa olika experimentella vacciner och botemedel mot coronavirus. Behovet av frivilliga är säkert stort just nu och jag tror att Hancock skulle komma till mest nytta för sina medmänniskor som försöksperson för olika injektioner. Om jag minns rätt hade Donald Trump ett par idéer på tänkbara botemedel mot viruset som kunde vara värda att testa.
Sedan efter att Hancock publicerat sin ”katalog över oacceptabla yttranden” återstår det att se hur sanningsministeriet ska hantera sådana kättare som läkarna Daniel Erickson och Artin Massihi, eller andra som har mage att gå emot journalisternas medicinska expertis.
Carl Kiviö
Foto: Anna Shvets