Väninnorna Emmelie Hellström och Susanna Tiitta dömdes idag till livstids fängelse, respektive 11 års fängelse för det ondskefulla mordet i Eckerö, där Hellströms exmake brändes ihjäl i sitt hem.
Hellström nekade till alla anklagelser och skadeståndskrav. Hon ville inte uttala sig om beslagen. Även Tiitta nekade till brott, men erkände att hon varit till brottsplatsen på dagen som mordet skedde.
Hela 24 personer var kallade att vittna i rättegången. Åklagaren presenterade också över 50 olika skriftliga bevis, i form av läkarutlåtanden, utlåtanden från Centralkriminalpolisen (CKP), kriminaltekniska protokoll, videoinspelningar, husrannsakan och mycket mer.
Infekterad vårdnadstvist
Hellström berättade att hon skilt sig från sin man och att de därefter haft en vårdnadstvist. Hon hade gjort en barnskyddsanmälan mot sin tidigare make efter att han enligt henne tagit deras barn hårt i armen. Hon hade inte varit bekant med Tiitta, men lärde känna henne efter att Tiitta ringt och sagt att hon gjort en anmälan mot den tidigare maken. Därefter hade de umgåtts intensivt.
Den tidigare maken hade enligt Hellström upptäckt att Tiitta var inblandad i förskingring från en ungdomsförening, vilket irriterade Tiitta. Tiitta hade visat intresse för Johans hus och Hellström hade visat henne foton och ritningar.
Gjorde falska anmälningar
Tiitta menade att hon lärt känna Hellström eftersom de haft barnen på samma daghem och sedan bott på samma gata. Hellström hade begärt att Tiitta skulle göra en falsk barnskyddsanmälan mot exmaken – vilket hon också gjorde. Enligt Tiitta var det för att hjälpa sin vän, men också på grund av hot från Hellström. Ett häfte beslagtogs hemma hos Tiitta, där handskrivna det fanns handskrivna anteckningar om vad som skulle vara med i den falska anmälan. Handstilen tillhörde Hellström.
Emmelie Hellström hade köpt en Nokia-telefon och tillsammans med sin mor Gerd Överström köpt ett förbetalt SIM-kort. Både telefon och SIM-kort gavs till Tiitta för att hon skulle ringa in en anonym polisanmälan mot exmaken. Polisen hade begärt ut uppgifter från telefonbolagets master, där det framkom att både Hellström och Överström befunnit sig i närheten av butiken när SIM-kortet såldes.
Väninnorna hade sysslat med diverse konspirationer mot exmaken för att försöka sätta dit honom.
Tiitta berättade att Hellström ringt anonyma telefonsamtal till polisen där hon med förvrängd röst berättat om misstankar om att exmaken använde narkotika. Enligt Tiitta hade Hellström också haft en plan att plantera droger hos honom.
Socialarbetare upptäckte att barn styrdes av mor och mormor
Från häktet hade Hellström ringt sin mor Överström och pratat om det förbetalda SIM-kortet: ”det är det här med det här prepaidkortet … det där kortet, som du och jag köpte”. Överström hade i samtalet nekat till att hon hade något sådant kort.
Hellström hade genom olika barnskyddsanmälningar och polisanmälningar försökt frånta exmaken vårdnaden av deras barn.
En socialvårdare vittnade och berättade att socialarbetare upplevde att barnet berättat om rädsla för sin far och att barnet inte ville bo med honom, men att barnets beteende verkade inövat. Enligt vittnet hade man på socialen uppfattat att barnet varit styrt av sin mor och mormor. Barnet hade fått träffa en psykolog, som också fick uppfattningen att barnet var styrt av andra.
Socialvårdaren berättade att både Hellström, Överström och Tiitta lämnat in anmälningar mot exmaken och att i synnerhet Överström varit väldigt involverad i vårdnadsärendet. Överström hade också ringt till exmakens tidigare sambo för att fråga om exmaken som far.
Kände sig förföljd – installerade övervakningskameror
Exmaken hade känt sig trakasserad och förföljd. Han hade installerat övervakningskameror i sin bostad och även i ett uthus. För grannar hade han berättat att folk rörde sig i skogen runt hans hus och att han misstänkte att hans barns telefon var spårad.
En nära vän till exmaken var kallad att vittna och berättade att exmaken känt sig förföljd av Hellström och Överström, vilket vännen inte hade svårt att tro. Han hade själv märkt att Hellström och Överström rört sig märkbart mer i närheten när han bott nära brottsoffret.
Exmaken hade också berättat att Gerd Överström dykt upp på parkeringen när han varit till simhallen med sitt barn, trots att Överström inte simmar.
En annan vän till exmaken berättade liknande. Post till barnet hade inte kommit fram och exmaken hade misstänkt Hellström och Överströms inblandning.
Ett annat vittne berättade att exmaken en gång varit och hälsat på, när han fått en notis till sin telefon från övervakningssystemet. Från kameran syntes hur Gerd Överström befann sig vid hans stockbod och tittade in genom fönstret. Hellström och Överström hade även passerat utanför hans fönster när han haft vittnet på besök.
Ett annat vittne var nära bekant både med Hellström och exmaken. Vittnet berättade att hon visste att en av barnskyddsanmälningarna som Hellström gjort mot exmaken var falsk, eftersom hon själv varit på barnkalaset för den påstådda händelsen.
Ytterligare ett vittne som var nära bekant med både Hellström och exmaken vittnade om att exmaken berättat att han känt sig förföljd av Hellström, Överström, Tiitta och ytterligare en person. Vem som var den fjärde personen ville exmaken inte berätta.
Använde falska facebook-profiler
Bland bevismaterialet fanns två falska Facebook-profiler som skapats några månader före mordet. Genom de falska profilerna hade Hellström och Tiitta planerat sitt dåd. Spår av profilerna hittades i väninnornas apparater.
Enligt Tiitta hade Hellström skapat de falska profilerna för bägge. Planen var att sedan radera konversationerna på de falska kontona för att inte lämna spår. Redan då planerade väninnorna mordet. Deras idé var att använda bensin och kasta in flaskor med bensin för att hindra exmaken från att ta sig ut ur huset. Hellström hade sagt till Tiitta att det inte skulle bli några fotspår, efter att brandkår och polis varit på plats och hon lovade att aldrig erkänna eller prata ifall hon åkte fast. Hon ville hellre sitta fängslad för mord än låta exmaken ha del i vårdnaden om barnet.
Hellström nekade till att ha haft något att göra med de falska Facebook-profilerna och kunde inte heller förklara varför spår av dessa hittades i hennes apparater. Inte bara hade någon loggat in på profilerna från hennes adress, en av de falska profilerna hade haft identiska kontakter som Hellström och profilbilden hade också tagits av Hellström. Tiitta hade uppmanat Hellström att radera all korrespondens dem emellan.
Hemma hos Tiitta påträffades en papperslapp med användarnamnet och lösenordet till en av de falska Facebook-profilerna.
Gömde bensin i skogen
Brottsredskap beslagtogs av polisen hemma hos Hellström, bland annat mobiltelefoner, surfplattor, tändare, ficklampor, bensindunkar och en dagbok.
Hemma hos Tiitta beslagtogs bland annat pannlampor, ämbar, tändvätska, en surfplatta, en mobiltelefon, ett förbetalt SIM-kort, sönderklippt dynvar och en kopia av en barnskyddsanmälan.
Spårhundar hade i början av januari hittat rester av bensin på två ställen på Hellströms gård. Enligt Hellström hade hon tankat sin gräsklippare där. Väninnorna skyllde på varandra om vem som ordnat med de fyra ämbarena för bensin, som varit gömda i skogen i närheten av exmakens bostad.
Tiitta berättade att hon den 1 december cyklat med Hellström till exmakens bostad sent en kväll och kamouflerat ämbarena med granris. Tiitta hävdade att mordplanerna var Hellströms och att hon i långa samtal försökt övertala sin väninna att inte genomföra dem.
Skickade bild på var de skulle gå in i skogen
Den 2 december hade Hellström skickat ett foto på ett skogsbryn vid ett kalhygge till Tiitta via deras falska profiler. Polisen hittade platsen, som var drygt 200 meter från exmakens hem. Hellström förklarade bilden med att hon fotograferat en älg, trots att ingen älg syns på bilden.
Enligt Tiitta hade de varit till skogen igen den 3 december för att genomföra mordet. Väninnorna hade observerat exmaken när han borstade tänderna före han skulle gå och lägga sig, men de hade tvekat och avbrutit planerna.
Under mordnatten skickar väninnorna en rad meddelanden till varandra där de gör sig redo för dådet. De skämtar om att gå på toaletten och skickar skrattande smileys till varandra. Det sista meddelandet lyder ”Åker om 2 minuter”. Det skrivs inget i klartext i konversationen, men det är uppenbart att något är på gång.
I rätten menade Hällström att meddelandena bara rört sig om att Tiitta skulle komma på besök efter att barnen nattats. Sedan hade Tiitta strax åkt någon annanstans. Hellström hade under polisförhör ändrat sin berättelse flera gånger.
Hellströms berättelse i rätten gick ut på att hon bara varit hemma, att hon plötsligt fått ett brandlarm på sin telefon och att hon då gått ut för att ringa sin mor. Sedan hade hon ringt efter Tiitta för att få sällskap, då hon inte ville vara ensam. Hellström hade velat delta i släckningsarbetet, men blivit avrådd av sin mor. Först dagen efter hade hon fått höra vad som skett.
Krossade ruta och sprutade eldfängd vätska på sitt offer
Tiitta berättade att Hellström ville genomföra mordet den 26 december och att hon hotat att skada Tiitta annars. Tiitta hävdade att Hellström hotat henne dussintals gånger. Hon påstod att hon följt med på mordnatten för att hon skulle avstyra dådet. Väninnorna hade utrustat sig med rånarluvor och Hellström hade en kudde på magen för att de inte skulle bli igenkända i övervakningsfilmer.
Väl på plats hade de tagit hinkarna från skogen och satt sig på huk utanför exmakens vardagsrumsfönster. De hade sett hur han låg på soffan och tittade på TV. I rätten framförde Tiitta en otrolig berättelse om hur fönstret krossades:
”Tiitta hade sagt att hon inte ville göra detta och hade krupit på alla fyra längre ifrån den hink hon placerat på fönstrets högra sida. Emmelie Hellström hade räckt henne två stenar och puffat till henne med armbågen mot benen, varpå stenarna hade flugit iväg från Tiittas höger hand, som av misstag, och in i vardagsrumsfönstret. Tiitta hade tänkt kasta stenarna i skogen istället.”
Skrek efter hjälp
Efter att rutan krossats berättade Tiitta att hon bländats av ljuset från lågan och att de sedan sprungit till skogs. Tiitta hade hört exmaken ropa efter hjälp. Därefter hade de kört tillbaka från platsen samma väg som de kom.
Medan de körde iväg gick brandlarmet och strax därefter ringde Gerd Överström ett par samtal till Hellström, som inte svarade. När de körde förbi ett café hade de råkat möta en bekant och Hellström hade hukat sig så att han inte skulle se henne i bilen.
En konstapel som är specialist på att spåra mobiltelefoner var kallad att vittna. Data från mobilnätet visade att Hellströms telefon oftast var kopplad till Eckerömasten om kvällarna, men att den varit kopplad till Mellanömasten under mordnatten. Detta talade för att hon inte befunnit sig hemma förrän de återvänt.
Granne väcktes av rop
Exmakens granne vittnade om att han sent på kvällen hört sin granne ropa efter hjälp och då noterat branden. När han mötte grannen hade hans kläder brunnit upp. Exmaken berättade att han hört människor utanför sitt hus, fått något inkastat genom fönstret och sedan fått vätska sprutad på sig, som hade antänts. Han hade rusat ut ur huset för att släcka branden i ett dike. Grannen hade ringt efter brandkår, ambulans och polis.
En brandkårist vittnade om att hon tagit hand om brandoffret, men inte kunnat göra mycket för att hjälpa honom. Han hade berättat liknande för henne och även för fältchefen och en av poliserna som kommit till platsen. Exmaken avled senare av sina skador.
När Hellström var i polisens förvar i januari hade hon på häktets rastgård skrivit med en cigarettfimp på väggen ”Sus ERKÄNNT??” Detta förklarade hon med att hon skrivit så till Tiitta för att hon skulle säga sanningen.
Får strafflindring för att hon hjälpt polisen
Tingsrätten konstaterade att de inte kunnat utreda något motiv till mordet för Tiittas del. För Hellströms del var det enklare att hitta motiv. Hon hade på ett flertal sätt försökt smutskasta sin exmake och använt olagliga metoder mot honom, som hon fortsatt eskalera.
Att Hellström skulle ha hotat Tiitta avfärdades av tingsrätten, som konstaterade att tonen i deras konversationer varit lättsam. Tingsrätten köpte inte heller Tiittas bortförklaringar om att hon ville förhindra mordet. Hon kunde enkelt ha dragit sig ur eller anmält det planerade mordet. Hennes löjeväckande berättelse om hur hon skulle ha kastat stenarna genom rutan avfärdades också av rätten. Annars stämde hennes berättelse om resan under mordnatten bra mot andra bevis, såsom viltkameror som fångat bilen på bild och hur mobiltelefonerna kopplat upp sig mot masterna.
Tingsrätten tog också ställning till huruvida Tiitta också varit gärningsman eller bara medhjälpare. Rätten kom fram till att bägge varit involverade i hög grad i både planering och utförande, samt att mordet begåtts i samförstånd av väninnorna.
Rått och grymt brott
Likt åklagaren ansåg också tingsrätten att mordet var synnerligen rått och grymt:
”Att sätta eld på en människa med hjälp av brännbar vätska är ett rått och grymt sätt att ta livet av denna, då det orsakar onödigt lidande.”
Åklagaren ansåg att Tiitta kunde ges strafflindring, då hon hjälpt polisen utreda brottet. Därför lindrades hennes straff.
Emmelie Christina Hellström, född 1990, dömdes till endast livstids fängelse för mord. Hon hålls häktad i väntan på att förpassas till Åbo fängelse.
Heidi Susanna Tiitta, född 1983, dömdes till endast 11 års fängelse för mord. Hon hålls häktad i väntan på att förpassas till Åbo fängelse.
De två mörderskorna ska betala sammanlagt €35 000 i skadestånd till brottsoffrets barn för deras lidande. De ska också betala begravningskostnaderna. Domen har inte vunnit laga kraft.