Omfattande korruption med EU-bidrag inom föreningen Ålands Näringsliv

I december 2012 godkände landskapsregeringens näringsavdelning ett bidrag på drygt €360 000 av skattebetalarnas pengar till föreningen Ålands Näringsliv, ledd av bankirer. Pengarna kom till hälften från landskapsregeringens budget och till hälften från Europeiska socialfonden och skulle gå till ett projekt som kallades ”Välkommen in”, som skulle pågå fram till slutet av mars 2017.

För att få de stora summorna i bidrag hade Ålands Näringsliv lovat att projektet skulle ge en ”märkbar skillnad i servicenivån på Åland” och lovat att skapa 50 nya arbetsplatser. Näringsavdelningen ansåg att projektet stämde väl överens med syftet i programmet för bidrag från Europeiska socialfonden och godkände en budget på €480 000 till projektet, där LR och EU investerade €360 000 och Ålands Näringsliv själva investerade €115 500. Bidraget utgjorde således 76% av projektets totala kostnader.

I den godkända budgeten hävdade Ålands Näringsliv att de skulle betala totalt €115 500 i löner till projektdeltagarna, vilket var de pengar de själva skulle investera i projektet. Vår granskning visar att Ålands Näringsliv inte alls betalat några löner till projektdeltagarna. Föreningen har inte heller informerat projektdeltagarna om att de räknats som avlönade arbetare.

Förutom att lova att skapa 50 nya arbetsplatser, lovade Ålands Näringsliv också att projektet skulle leda till att 400 ålänningar skulle erhålla en kvalifikation. Varken det första eller det andra löftet har infriats – ifall man inte räknar ett värdelöst kursintyg som en kvalifikation. Istället har hundratals ålänningar som arbetar i huvudsak inom servicebranschen lurats med falska personlighetstester, medan en hög chef på Ålands Näringsliv tagit ut en megalön för projektet och svenska bluffkonsulter fakturerat €240 000.

 

Hög chef i föreningen fick lukrativ tjänst som projektledare

Efter att bidraget godkänts tillsattes en styrgrupp för att leda projektet. Den bestod av Anders Ekström, vd för Ålands Näringsliv, Dan Andersson, också chef på Ålands Näringsliv, Alexandra Walk-Liljeroos från Ålands Näringsliv, Nina Nyman-Johansson från AB Lantbruk, Camilla Sommarström från Visit Åland, Birgitta Dahlen från Ålandsbanken, Björn Wennström från Maxinge, Sverker Jansson från FM Mattssons, Sven Schauman från Högskolan på Åland och Peter Strandvik från Ålands Gymnasium.

Dan Andersson hade tidigare utsetts som tillfällig projektledare tills projektet rekryterat sin riktiga projektledare, men i ett drag som inte kan beskrivas som annat än nepotism utsågs han sedan till ordinarie projektledare. Enligt reglerna för bidraget måste föreningen utannonsera tjänsten och anlita den mest lämplige, men Ålands Näringsliv kringgick reglerna genom att anställa Andersson och sedan hänvisa till att han var lämpligast eftersom de tidigare haft honom anställd. Det mesta tyder på att hela projektets syfte till stora delar varit att ge Andersson det lukrativa jobbet för att kanalisera skattepengar till honom – totalt över €64 000, eller över €80 000 om man räknar alla kostnader relaterade till hans lön.

 

Svenska bluffkonsulter kom ombord

Ålands Näringsliv begärde in anbud från utomstående företag för att genomdriva projektet och några företag fick också en riktad anbudsförfrågan. Styrgruppen antog på rekommendation av Anders Ekström och Dan Andersson ett anbud från det svenska företaget StigFram till en total kostnad av €184 000. Motiveringen som har lämnats in till landskapsregeringen för varför just det anbudet valdes är extremt kortfattad:

”Bäst av alla. Gedigen referenslista från hela kedjan. Har genomfört liknande projekt för Västerås, Birsta City etc.” är den enda motivering som ges.

Ur anbudshandlingarna framkommer det att StigFram i sitt anbud inkluderade en kickoff-fest för €27 000, vilket var den dyraste kick-offen bland samtliga anbudsgivare. I slutändan kostade kalaset €32 000, varav €23 000 gick till StigFram och €9000 till Havsvidden i Geta för en lyxhelg för cheferna i de deltagande företagen, inklusive middag, lunch, underhållning och hotellövernattning.

 

 

Samtidigt som Ålands Näringsliv i sin rapportering till landskapsregeringen i projektets startskede skrev att de var missnöjda med det låga antalet anmälda deltagare, skrev de i ett brev till anmälda företag att intresset varit så stort att de enbart hade plats för företagens chefer att delta på kick-offen.

Ålands Nyheter har talat med personer på plats under kick-offen, som vittnar om en hög promillenivå bland de deltagande företagsledarna under middagen och festligheterna. Grupparbeten och teckningar som företagsledarna ritat under kick-offen ger samma indikationer.

 

Tvättäkta bondfångeri

StigFram baserar sin affärsmodell på att erbjuda företag seminarier och ”coachning” som de baserar på ”DiSC-analys”, en sorts falsk personlighetsanalys som olika bluffmakare använder sig av för att lura godtrogna på pengar. För StigFrams del rör det sig om stora summor. Enligt de som sysslar med bluffen ska DiSC-analys kunna ge dig svar på vad du är för sorts människa inom fyra kategorier eller ”färger”. Både StigFram och Ålands Näringsliv försöker framhäva metoden som vetenskaplig i sin kommunikation, trots att metoden inte har någon vetenskaplig grund och inte är mer tillförlitlig än horoskop. De falska personlighetsanalyserna är utformade för att spela på egenskaper som varje person kan känna igen i sig själv eller andra.

 

I ett mail till företagen som deltar skriver Dan Andersson ”DiSC bygger på den schweiziske forskaren Carl Gustaf Ljungs teorier om de fyra dimensionerna i människans karaktär”. Också i rapporteringen till landskapsregeringen försöker Ålands Näringsliv framställa DiSC som en vetenskaplig metod:

”Utbildningen utvecklar de olika stegen i kundpsykologin och DISC, och skapar en större förståelse, förståelse för styrkor och utmaningar i ditt eget beteende i mötet med de olika kundstilarna och hur du kan justera det för uppnå en förbättrad kundservice.” 

Som med andra bedrägerier utlovades det att klienterna ska utvecklas som människor, men framför allt att de kommer att tjäna pengar. I detta fall utlovades företagen en ökad försäljning genom att chefer och anställda skulle göra ett personlighetstest på sig själva tillsammans med StigFram och sedan göra personlighetsanalyser på sina kunder enligt samma modell.

 

Årets förvillare 2018

Idén om att dela upp alla människor i fyra olika färger blev populär i Sverige tack vare författaren Thomas Erikson och hans bok ”Omgiven av idioter”, som varit en storsäljare. Erikson har fått massiv kritik av psykologer för teorierna som framförs i boken och blev utnämnd av föreningen Vetenskap och Folkbildning till ”Årets förvillare” 2018. Föreningen varnade i utnämningen för att ”mindre nogräknade aktörer” använde teoriernas popularitet för att sälja ovetenskapliga personlighetstest till företag. Ålands Näringsliv har hänvisat återkommande till Eriksons bok i sin marknadsföring kring Välkommen in, och bland annat lottat ut den som pris till deltagare i projektet. Deltagare som Ålands Nyheter talat med har berättat att de blev uppmanade att köpa boken som ett led i projektet.

 

Privat finansiering var bluff från början

Ålands Nyheter har begärt ut allt material som lämnats in till landskapsregeringen som redovisning för projektet. Där framkommer det att näringsavdelningens tjänstemän godtyckligt ändrat i projektets budget för att passa in med hur Ålands Näringsliv spenderat pengarna.

När näringsavdelningens byråchef Susanne Strand godkände EU-bidraget till Ålands Näringsliv var det utgående från en projektbudget på totalt €478 000 över tre år. Utav de pengarna skulle €73 000 användas för Ålands Näringslivs egna personalutgifter, €238 000 till att köpa in tjänster, €14 500 för lokalkostnader, €20 000 för administrativa kostnader, €9000 för den egna personalens resekostnader och €115 000 för lönekostnader för projektdeltagarna.

De €115 000 som Ålands Näringsliv förband sig att betala i löner till projektdeltagarna räknades som deras egen investering i projektet, medan de återstående kostnaderna på €360 000 betalades i form av bidrag från landskapsregeringen och från EUs socialfond. I beslutet som Strand har tagit står det att den offentliga finansieringen ska vara 76% av projektets kostnader.

Den privata investeringen och lönekostnaderna på €115 000 till projektets deltagare var dock en bluff redan från början. Ålands Näringsliv hade aldrig någon avsikt att betala löner till deltagarna eller investera dessa pengar i projektet. De hundratals ålänningar som deltog i projektet informerades inte heller om att de räknades som arbetskraft i projektredovisningen till landskapsregeringen.

I två dokument med titlarna ”In-natura redovisning för Välkommen in”, som Anders Ekström skickat till landskapsregeringen redovisas kursdeltagarna som arbetare, till en total kostnad av över €94 000. Ett av dokumenten innehåller också förfalskade siffror. Ekström har i bägge dokumenten redovisat deltagarnas arbete till ett värde av exakt €47 250, fast antalet kursdeltagare och arbetade timmar är helt olika i de bägge redovisningarna. Ekström har redovisat att 1380 timmars arbete för €15 per timme blir en total kostnad av €47 250, trots att den verkliga summan skulle bli strax över €20 000. I en annan rapport står det istället att deltagarna lagt ner totalt 7960 timmar i projektet.

 

 

Hotade kursdeltagare med straffavgifter

Redovisningen av projektdeltagarna som arbetare följde med i alla delredovisningar av projektet, fram till den sista, då budgeten ändrades helt och hållet. Trots att deltagarna redovisades som löntagare och även som ”in natura”-arbetare, behandlades de under hela projektet som kunder. Till exempel i ett mail från april 2016, där projektledare Dan Andersson hotar deltagarna med en straffavgift ifall de uteblir från sin utbildning utan att meddela frånvaro:

”Kom ihåg att försöka byta utbildningsdag med varandra om ni inte kan delta en specifik dag. Om en deltagare uteblir utan att alls ha meddelat sin frånvaro så kommer vi framöver att fakturera en frånvaroavgift på 70 euro.”, skriver Andersson i mailet.

Det kan finnas orsak till att tvivla på antalet projektdeltagare som Ålands Näringsliv redovisar. I ett beslut om delbetalning av bidragspengarna daterat 30.6.2017 uppmanar landskapsregeringen Ålands Näringsliv att lämna in en uppdaterad deltagarlista, efter att föreningen hävdat att antalet deltagare ökat från 232 personer till 496. Ålands Nyheter har kunnat bekräftat att den första deltagarlistan med 232 personer är äkta, men i den uppdaterade listan representeras alla deltagare av nummer istället för namn eller företag, vilket gör listan omöjlig att verifiera – även för landskapsregeringens tjänstemän.

 

Budgeter ändrades hejvilt för att få maximala bidrag

Vad som däremot gått att verifiera är att Ålands Näringsliv kringgått reglerna för upphandling inom EU-finansierade projekt, när föreningen gav ett extra uppdrag för en kostnad av €60 000 till StigFram. Detta gjordes för att utgjuta maximala bidrag på €238 000 ur projektbudgeten som näringsavdelningen godkänt. Genom den metoden ökade StigFrams fakturor från det ursprungliga anbudet på €180 000 till €239 000. Någon upphandling skedde aldrig för det extra uppdraget, trots att reglerna är tydliga med att varje kostnad över €10 000 måste upphandlas eller konkurrensutsättas med åtminstone tre offerter.

Dessutom har projektets budget kastats om helt och hållet i landskapsregeringens sista beslut om bidragsutbetalning. Den ursprungliga budgeten på €478 000, med en offentlig finansiering på 76% har utan förklaring ändrats till en budget på €362 000 med en offentlig finansiering på 100% – ändrad för att passa perfekt med hur Ålands Näringsliv spenderat pengarna.

 

Handläggare: ”Helt okej”

Ålands Nyheter har talat med en av tjänstemännen på näringsavdelningen som varit handläggare för projektet, och han ser inte några oegentligheter:

– Stödprocenten är inte fastställd. Det är inte som till ett enskilt företag som får bara en viss procent och punkt slut. Här beror det på vad det är de gör. I princip så har det varit 100% de har fått ut, i och med att de har en motfinansiering och då vet man inte riktigt vad den blir. Totalbeloppet är det som gäller, procenten spelar ingen roll.

Projektbudgeten har ändrats med hundra tusen euro i den sista delredovisningen, hur går det till?
– Deltagarkostnaderna plockades bort. I första budgeten finns deltagarnas tänkta kostnad, som de inte får några pengar på, utan är för att visa att det finns deltagare och så här mycket skulle det möjligen kosta om man skulle betala lön åt dem, vilket vi inte har gjort.

– Den sista redovisningen är vad projektet de facto har kostat och det är det som de fått ut.

Om motfinansieringen inte gör någon skillnad för bidragets storlek, varför är den ens med?
– Den är med för att visa hur många deltagare de har tänkt ha med sig och liknande. Och totalen av bruttokostnader. Det är bara en fingervisning om en teoretisk total.

Det utomstående bolaget StigFram hyrdes in efter ett anbud på €180 000, men sedan är den slutgiltiga kostnaden till det bolaget €240 000?
– Jo, för de höll sedan fler kurser än vad som var tänkt från början.

Så det är €60 000 extra, har Ålands Näringsliv upphandlat det?
– Det behövs det inte göras. I och med att de redan [ohörbart].

Men gränsen för en upphandling är väl ändå €10 000 och uppdraget de anlitats för var ju färdigt?
– Upphandlingen för tjänster. Det upphandlades ju, det här.

…till €180 000 – och det uppdraget utfördes. Sedan anlitades de för att göra uppdrag för ytterligare €60 000, utan upphandling.
– Jo, och det är helt okej.

Men då kringgås väl lagen kring upphandling?
– Nej inte egentligen, i och med att de redan är involverade i det.

Det är en stor skillnad, 33% högre än det ursprungliga anbudet.
– Jo, det kan man tycka.

Är det inte lite konstigt att StigFram fakturerar en slutgiltig kostnad på €240 000, när det är samma som maxkostnaden som godkänts i bidrag för den sortens kostnader?
– Nej, de ändrade i sin budget.

Det ser ut som att de ville få ut så mycket pengar som möjligt för att de hade fått projektet godkänt och att utförandet blev billigare. Sedan kom det till mer för att få ut de sista pengarna.
– Det kom inte till mer. Man utökade antal deltagare, nästan fördubblade antal deltagare. Så kostnaden per deltagare blev totalt sett betydligt lägre.

 

 

Byråchef vill inte ställa upp i telefon

Läser man i näringsavdelningens eget beslut att bevilja bidraget står det klart och tydligt att det inte går att ändra i budgeten eller skyffla om bidragspengarna efter eget behag:

”Kostnadstaket för varje enskilt kostnadsslag fastställs i kostnadsspecifikationen. En ändringsbegäran måste lämnas in om ett överskridande av ett godkänt kostnadsslag överstiger 10 % och 3 400 euro. Ändringsbegäran skall motiveras och kan godkännas under förutsättning att kostnaderna är förenliga med godkänd projektbeskrivning och under förutsättning att totalbudgeten inte överskrids. En ändring kan endast göras mellan i beslutet godkända kostnadsslag.”, står det i beslutet.

Byråchef Susanne Strand vill inte kännas vid något ansvar, trots att hon godkänt bidragen till Ålands Näringsliv för projektet. Hon vill inte delta i en telefonintervju, men svarar på frågor per e-post.

Drog ni inte åt er öronen på Näringsavdelningen när Ålands Näringsliv anställde en av sina egna ledande män till ett väldigt lukrativt jobb som projektledare för ”Välkommen in”?
– Nej, det är projektägaren som avgör ifall man behöver nyanställa eller inte.

Varför begärde ni inte att de skulle söka fler kandidater till tjänsten?
– I enlighet med gällande regelverk, landskapsregeringens beslut om stödberättigande kostnader, krävs en utannonsering ifall det gäller en nyanställning. Lönekostnaderna får inte i väsentlig grad avvika från de anställdas löner för motsvarande arbete före projektet. 

Är det trovärdigt att Andersson, som är kollega till styrgruppens ordförande var den mest kvalificerade personen i hela världen för tjänsten?
– Det är projektägaren som gör bedömningen.

I den godkända projektbudgeten redovisas lönekostnader till projektdeltagare på €115 500. Några sådana löner har inte betalats ut. Varför är detta inte ett bedrägeri?
– Det är också upptaget som privat finansiering i landskapsregeringens finansieringsbeslut och har inte varit grund för någon utbetalning. Posten om 115 500 € påvisar vad deltagarna bidrar med genom sin medverkan men medför i sig inte att direkta stödutbetalningar görs.

400 deltagare i projektet ska ha erhållit en kvalifikation efter projektet, vilken kvalifikation är detta?
– Deltagarna erhöll intyg från utbildarna om innehåll i kurserna de deltagit i.

50 nya arbetsplatser ska ha skapats av projektet, var är redovisningen över dessa arbetsplatser?
– Detta är ingen indikator för ett ESF projekt som måste redovisas.

 

 

I redovisningen över in-natura-arbete redovisas 1380 arbetade timmar á €15 till ett totalt värde av €47 250. Räknar man 1380 x €15 blir summan däremot €20 700 vilket är mindre än hälften av den redovisade summan. Varför har näringsavdelningen inte reagerat på detta?
– Vid varje redovisning har Ålands näringsliv lämnat in en redogörelse över projektdeltagarnas arbetstid men detta har inte föranlett någon utbetalning.

Den felaktiga summan tyder starkt på att stödtagaren bestämt i förväg vilken totalsumma man ska ha i bidrag, istället för att redovisa enligt de faktiska siffrorna. Vilken annan förklaring har Ålands Näringsliv gett för den felaktiga redovisningen?
– Felräkning.

Hur kan det räknas som frivilligt arbete ifall deltagare hotas med straffavgifter om de uteblir?
– Det ingår inget frivillig arbetet i detta projekt.

Är det lagenligt att hota arbetstagare med straffavgifter – som är mycket högre än deras lön – ifall de har frånvaro från arbetet?
– Inte relevant se frågan ovan.

Hur har deltagarna informerats om att deras medverkande i föreläsningar och kurser räknas som 1) Avlönat arbete? 2) In-natura arbete?
– Enligt landskapsregeringens beslut om stödberättigande kostnader kan en projektägare inom ett ESF projekt välja att för deltagare i projektet redovisa personalkostnaderna till sitt fulla värde eller använda sig av ett värde beräknat till 15 euro per timme. In natura tillämpas inte inom strukturfonderna, endast inom ett projekt med finansiering ur Leader åtgärden.

Totalt €240 000 av bidragspengarna har gått till firman StigFram för att anordna kurser, föreläsningar och ”personlighetsanalyser” utgående från modellen ”DiSC”, som är helt ovetenskaplig och jämförs med horoskop. Redan 2016 var Näringsavdelningen informerade om att ”DiSC”-analys skulle användas. Varför tillät ni att pengar gick till sådant?
– Projektägaren har beviljats medel för att förverkliga projektet och är den som väljer vilka metoder och leverantörer som ska användas inom projektet.

 

Ålands Nyheter har också ställt frågor per e-post till Anders Ekström.

Varför anställde ni en av era egna (Dan Andersson) som projektledare till Välkommen in?
– Vi hade en rekryteringsprocess med annonser ute. Av de sökande var Dan Andersson den absolut mest kompetenta. Detta handlade om att administrera ett stort antal utbildningar, något som Dan hade mest erfarenhet av. Dessutom kunde han våra evenemangssystem. Dan hade också varit med i projektplaneringen så han var fullständigt införstådd med projektets syfte. Det gjorde också att vi kunde köra igång projektet från dag 1 – i princip ingen uppstartstid.

Hur mycket har ni betalat i lön till Dan Andersson för projektet?
-Det har jag inte på rak arm, men det borde framkomma av projektredovisningen som du har tillgång till. Projektlönen är hela hans ersättning för projektperioden.

Hur många sökande hade ni till tjänsten?
– Vi hade 24 sökande.

Är det inte orättvist mot andra sökande att anställa honom med motivering att han redan varit tillfällig projektledare?

– Tja, det är ju alltid så att den som är t.f. projektledare och dessutom varit med i planeringen har en oerhörd fördel i rekryteringsprocessen. Det kan tyckas onödigt att då ha rekryteringsannonser, men regelverket kräver den proceduren. Skulle vi ha fått mer kompetenta sökande med erfarenhet av liknande projekt, hade vi naturligtvis valt någon av dem. Däremot vill jag understryka att Dan Andersson drev projektet med bravur. Han var en stor anledning till att ”Välkommen in” blev lyckat.

Var projektet från början tänkt att vara ett sätt att ge Andersson ett jobb?
– Nej vi jobbar inte så. Alla våra projekt handlar om att hjälpa företagen utvecklas på bästa sätt. ”Välkommen in-projektet” var tänkt att höja kompetensen kring ”kundbemötande” och att skapa nya samarbetsmodeller mellan branscher. I förlängningen hoppades vi att detta skulle öka både försäljning och lönsamhet i deltagande företag vilket det också gjorde.

 

”Jag har förstås sett kritiken mot att DiSC används generellt av HR-avdelningar och ofta i fel sammanhang.”

 

Hur många euro har Ålands Näringsliv själva investerat i projektet?
– Projektet finansierades till 100% med ESF-medel till den delen som exkluderar ”in-natura-arbete”, men eftersom alla kostnader inte är stödberättigade så skulle jag bedöma att ca 7-8 % betalades av föreningen. Då har jag inte räknat projektplaneringen som vi stod för helt själva.

Så kallad DiSC-analys har avfärdats som helt ovetenskaplig, varför antog ni ett anbud baserat på den metoden?
– Vi hade totalt nio anbud som rangordnades utifrån pris (30%), utbildningens innehåll (40%) och erfarenhet av liknande projekt (30%). Där var Stig Fram det högst rankade.

– Vi värderade inte anbudsgivarnas vetenskapliga grund för utbildningarna. Däremot sökte vi utbildningar som fokuserade på kundmötet och som även innehöll praktiska övningar. Stig Frams utbildningar bygger på DiSC som i dessa sammanhang har visat sig vara mycket framgångsrika. Jag har förstås sett kritiken mot att DiSC används generellt av HR-avdelningar och ofta i fel sammanhang. Den här utbildningen handlade mer om att det finns olika kundtyper och ”bra service” innebär att man bemöter dem på olika sätt. Då visar sig DiSC komma till sin rätt.

StigFrams fakturor blev €60 000 dyrare än anbudet ni godkände, varför gjorde ni ingen ny upphandling för den senare delen?
– Det handlar framförallt om tre saker. För det första hade vi i projektplaneringen räknat med att stå för alla resekostnader. Det gjorde vi sedan om så att Stig Fram betalade det själva. Med tanke på att vi hade ungefär 8000 utbildningstimmar blev det många utbildningsdagar som täcktes den här vägen.

– För det andra gjorde vi på slutet en tilläggsutbildning som inte var planerad från början, där vi ville lyfta samarbetet mellan deltagarna. Det innebar fler utbildningsdagar.

– För det tredje gjorde vi en avslutning som inte var planerad från början. Där ville vi samla deltagarna och berätta om våra resultat inom projektet. Ca 100 personer deltog där. Dessa kostnader omfördelades från andra delar av projektbudgeten. Totalt sett höll vi oss under de planerade projektkostnaderna.

Har ni en lista med namnen på alla deltagare?
– Ja. Vi hade totalt 524 deltagare, men vi räknade bort sådana som inte regelbundet deltog. Alltså landade vi på 472 aktiva deltagare (1,6 % av Ålands befolkning).

Informerade ni deltagarna i projektet att ni rapporterade deras medverkan som in-natura arbete till ett värde av €15 per timme?
– Vi var tydliga med att detta var ett ESF-projekt och vi förde deltagarlistor över alla utbildningstillfällen. Vi har också gjort sedvanliga uppföljningar som ESF kräver. Sedan är jag övertygad om att majoriteten av deltagarna inte förkovrade sig i projektets ekonomiska upplägg.

– Det kan väl i det här sammanhanget vara på sin plats att påpeka att vi inte har fått 15 euro/timme utbetalt för deltagarnas utbildningstimmar. Detta var istället ett motkrav för att bevisa att vi faktiskt utförde planerade utbildningar inom projektet. Trots att det saknas utbetalningar på den delen, redovisas det som ett ekonomiskt värde

– I själva verket översteg utbildningstimmarna de planerade, då vi hade 25 % fler deltagare än beräknat. Detta gav oss inga extra medel i projektet.

Är det rimligt att Dan Anderssons tennis-lektioner bekostades med bidrag?
– Ja det tycker jag är rimligt. Det har att göra med att Ålands Näringsliv har en ”fritidsbidrag” till personalen. Alla får 400 euro/år för att motionera – även projektarbetare.

Varför har bidragspengar gått till att köpa ett modellskepp av Pommern?
– Det här var ingen central del i projektet, utan det handlade om gåvor (tre-fyra stycken?) till några nyckelpersoner som varit med och gjort det lyckade projektet. Vi vill ge dem ett minne av Åland. Jag har inte summan på rak arm, men det kan inte handlat om större belopp.

Är det rimligt att lägga över €30 000 på en kickoff?
– Ja, det var precis den starten som fick projektet att lyfta. Det var närmare 100 personer som deltog i två dagar. Utifrån dessa workshopar planerades fortsättningen av projektet. Kickoffen var central för att projektet skulle få rätt inriktning.

Vad hände med de 50 nya jobben som du lovade att projektet skulle ge på Åland?
– Här handlar det om vad man räknar att projektet hade för påverkan. Under projektperioden anställdes ca 4000 personer på Åland. Vi kan förstås inte räkna in alla till projektet. Ser man till de branscher vi hade deltagare från så kanske man kan räkna att 20% (ca 800) i någon form berördes av projektet. Det är dock en alltför grov uppskattning.