Helsingfors hovrätt fastslog en tidigare dom mot en 55-årig muslimsk man, som våldtagit en 17-årig flicka på ett serviceboende där bägge arbetade. Mannen hade överklagat domen som Helsingfors tingsrätt förkunnat i november 2017.
DOKUMENT
Enligt åklagaren i tingsrätten hade Abdirisaq Ahmed Nur attackerat en 17-årig flicka på deras arbetsplats och våldtagit henne. På grund av handlingssättet och flickans låga ålder ansåg åklagaren att våldtäkten var att betrakta som grov. Åklagaren yrkade på att Nur skulle betala €7000 i ersättning till sitt offer.
Nur nekade till alla anklagelser och försvaret menade att det i varje fall som värst skulle betraktas som en vanlig våldtäkt, då Nur inte varit medveten om att flickan var under 18 år.
Lurades in i omklädningsrummet
Flickan och Nur hade arbetat på samma serviceboende och var bekanta som arbetskollegor. Flickan berättade att Nur en eftermiddag bett henne komma till omklädningsrummet. Flickan hade trott att det rört sig om något ärende i arbetet. I omklädningsrummet hade han slitit in henne på toaletten och våldtagit henne, före han lämnade platsen. Flickan hade berättat för sina föräldrar när hon kommit hem och hon hade också berättat om det för sin handledare. Enligt flickan hade Nur också bett om ursäkt för våldtäkten vid ett senare tillfälle. Flickan var jungfru och hade blivit svårt chockad av händelsen och haft svårt för att glömma den.
Hävdade att flickan varit efterhängsen
Enligt Nur hade flickan sedan hon började på arbetsplatsen sökt sig till honom, pratat om sitt privatliv och följt honom överallt på jobbet. Nur hade inte berättat om hennes beteende för sina kollegor. Under eftermiddagen ifråga hade Nur avslutat sitt arbete och bytt om när flickan kommit och kramat honom. Nur hade därefter omedelbart gått hem från jobbet. Nur visste inte hur gammal flickan var eller vad hon studerade, han visste bara att hon var praktikant på serviceboendet.
Serviceboendets avdelningschef var kallad att vittna och hon berättade att flickan sommarjobbat där i en månad. Enligt henne var det regel att sommarjobbare presenterades för den övriga personalen, så att alla var medvetna om vem som var sommarjobbare och att dessa var minderåriga. En dag hade flickans mamma ringt till avdelningschefen och berättat att en annan anställd trakasserat hennes dotter och avdelningschefen hade också talat i telefon med flickan om händelsen. Flickan hade också kommit till arbetsplatsen för att diskutera händelsen. Enligt avdelningschefen hade flickan varit förvirrad, generad och rädd.
Gynekologundersökning visade inga skador
Avdelningschefen hade kallat in Nur på sitt kontor för att diskutera händelsen. Nur hade nekat till att ha berört flickan och sagt att han trakasserats under hela sin anställning av henne. Enligt Nur hade flickan följt honom hela tiden och sagt att hon älskade honom. Avdelningschefen hade också talat med andra anställda, men ingen hade sett händelsen eller märkt något annat ovanligt. Avdelningschefen sade sig inte ha sett flickan söka sig till Nur eller spendera någon tid med honom och enligt henne hade ingen av de andra anställda hon talat med sett något sådant. Istället beskrev hon flickan som blyg.
Tingsrätten fick ta ställning till bevis i form av en gynekologundersökning. Rapporten visade inga tecken på våld. Tingsrätten konstaterade att i sådana fall där det saknas direkta eller indirekta bevis eller vittnen blir det frågan om att ord står emot ord och att den anklagande partens berättelse måste vara så trovärdig att det inte råder tvivel om den anklagade partens skuld.
Flickans berättelse tillräckligt trovärdig
Domstolen ansåg att flickans berättelse varit detaljerad och konsekvent och kunde anses som tillförlitlig. Vidare ansåg tingsrätten att flickans berättelse blivit mer trovärdig eftersom flickans mor intygat att hennes dotter inte kan ljuga.
Enligt domstolen undergrävdes trovärdigheten i Nurs berättelse betydligt av att han sagt att flickan ständigt följt efter honom, medan avdelningschefen i sitt vittnesmål sagt att hon inte sett något sådant.
Tingsrätten ansåg det bevisat bortom allt rimligt tvivel att Nur våldtagit flickan och att han varit medveten om att hon varit minderårig. Däremot ansågs våldtäkten inte ha varit grov i sin helhet.
Abdirisaq Ahmed Nur, född 1964, dömdes till 1 år och 9 månaders fängelse, samt till att betala sitt offer €4000 i skadestånd.
Hovrätten fastslog tingsrättens dom
Nur överklagade domen till Helsingfors hovrätt och krävde att han frikändes från domen. Han sade att hade lämnat sitt arbete tidigare än vanligt för att fira slutet av den islamska högtiden Ramadan, när flickan kommit till omklädningsrummet och kramat om honom eftersom hon var förtjust i honom.
En arbetskollega till Nur och flickan kallades till hovrätten som ett nytt vittne. Vittnet hade inte sett flickan och Nur umgåtts något särskilt under arbetet.
Hovrätten såg inget skäl till att ändra tingsrättens tidigare dom.