Vad är pengar mer än bara en papperslapp? Den frågan är det få som stannar upp för att ställa sig och tur är väl det för våra makthavare, som kan använda pengarna de skapar från tomma intet till att styra hur civilbefolkningen arbetar, agerar och till och med tänker.
Efter att den åländska ekonomin nu har pulveriserats, står företag och folk och trampar, desperata efter att få de härliga papperslapparna från Christine Lagarde. Den Europeiska Unionen har ju lovat ofantliga summor i bidrag för att få fart på ekonomin igen.
Men det finns många mellanhänder i transaktionerna. En av dem är landskapsregeringen och näringsminister Fredrik Karlström (M), som i dagarna fastslagit kriterierna för vad som ska begäras av åländska småföretag och medelstora företag som vill ta del av EU-pengar för sin återhämtning.
Förutom rent administrativa krav finns det samt krav på att en stödtagare inte är svårt skuldsatt, på väg i konkurs, eller dömts för bidragsbedrägerier.
Den som lever upp till de kraven ska börja fundera över vad för slags bidragsprojekt de vill starta för att kunna få pengar, eftersom bidrag inte kan gå till ordinarie verksamhet. Projekten får sedan poäng efter hur väl de stämmer med makthavarnas önskemål.
Till exempel ges poäng för normala förehavanden, såsom att utveckla nya affärsmodeller, tjänster och produkter eller för att främja företagets export. Men för att få full pott krävs det att företaget också åtar sig politiska uppgifter, däribland att beakta ”genusaspekter” i allt de gör och att de ”stöder utvecklingen av koldioxidsnål affärsverksamhet”.
Även frågor om ras och etnicitet blir viktiga att ta hänsyn till för småföretagare såsom enskilda fiskare eller grönsaksodlare ute i skärgården. För att få alla poäng krävs det att projekt ska ”främja likabehandling av olika gruppers (till exempel etnisk bakgrund, funktionshinder) behov av rådgivningsverksamhet.”
Slutligen ska man också lova sitt stöd till EUs politiska strategi för Östersjöregionen om man vill ha alla poäng.
Totalt har landskapsregeringen beslutat att omfördela €1,5 miljoner av EU-fondernas bidrag till åländska aktörer så att summan tas bort från insatser för att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation, till att istället gå till små och medelstora företag – om de viker sig för de ideologiska kraven.