Internetröstningen skrevs in i lag av lantråd Katrin Sjögren och kansliminister Nina Fellman, bägge säkert ivriga att få sudda ut andras namn och sätta sina egna på en av Ålands viktigaste lagar. De fick lagtingets enhälliga stöd för att göra det, och endast Centerns Harry Jansson höll ett anförande i lagtinget där han varnade för att trovärdigheten i det demokratiska systemet kan skadas av en misslyckad internetröstning, som kan leda till att lagtingsvalet måste ogiltigförklaras. Jansson underströk regeringens ansvar och vädjade till att regeringen inte skulle låta prestige styra. Han möttes genast av hån från Socialdemokraternas Sara Kemetter, som kallade hans farhågor för ”konspiratoriska” och Tony Wikström, som kallade honom ”faktaresistent”.
Tillägg: Även lagtingsledamot Roger Eriksson (L) höll ett anförande där han tog upp riskerna med internetröstning för lagtingsvalet.
Denna vecka såg vi resultatet av att regeringen Sjögren satte prestige framför allt annat, till och med framför det demokratiska skicket. Samma dag som internetröstningen skulle ha inletts meddelade Centralvalnämnden att den istället blivit inställd. Valadministratör Casper Wrede fnittrade sig igenom presskonferensen där det meddelades att nästan 1500 ålänningar som befinner sig utomlands nu löper betydligt större risk att inte kunna delta i valet. Deras alternativ nu är att antingen resa hem för att rösta eller hoppas att en poströst hinner fram i tid. För många finns det ingen chans över huvud taget att valsedeln ska hinna fram. När man har lurat ålänningarna som bor utomlands att tro att de kommer att kunna internetrösta har givetvis en stor andel av dessa låtit bli att beställa handlingar för poströstning.
En sak behöver direkt klargöras: Det står klart och tydligt i lagen som Katrin Sjögren och Nina Fellman själva skrivit att landskapsregeringen senast fyra månader före valdagen måste ställa in internetröstningen ifall de inte har ett tillförlitligt system. Istället ställde Centralvalnämden in internetröstningen samma dag den skulle börja, mindre än en månad före valdagen. Landskapsregeringens agerande är olagligt och kan inte skyllas på misstag eller inkompetens. De har själva skrivit lagen och bör känna till den. När landskapsregeringen underlät att ställa in internetröstningen i juni begick de med berått mod ett brott mot vallagen. Detta brott måste lantråd Katrin Sjögren och kansliminister Nina Fellman i första hand lastas för. Istället bedrog de den åländska befolkningen och låtsades som att allting gick enligt schema, samtidigt som de hoppades på att problemen med internetröstningen skulle hinna redas ut i sista stund och ingen skulle märka något.
Många ålänningar har redan föreslagit pragmatiska lösningar för att låta de 1500 få rösta, men lösningarna hindras av hur vallagen för Åland är skriven. Skjut upp lagtingsvalet? Förbjudet i lag. Ge längre tid för att poströsta? Förbjudet i lag.
Skandalen med internetröstningen är – förhoppningsvis – den sista och den värsta av en lång rad skandaler som regeringen Sjögren lyckats åstadkomma under sin mandatperiod. Efteråt har Nina Fellman inte ens klarat av att bemöta kritiken på ett anständigt sätt, utan istället skrivit rena lögner på sin blogg, där hon försöker måla upp sig själv som ett offer och anklagar Ålandstidningens Daniel Dahlén för att ha skrivit i en ledare att hon är ”en allmänt dålig människa”. Något man på 10 sekunder kan kontrollera och konstatera att Fellman hittat på.
I en insändare försöker hon skylla fiaskot på företaget som hon gett i uppdrag att ta fram valsystemet och skriver att landskapsregeringen i juni fick försäkran av företaget att allt gick enligt plan. I lagen som landskapsregeringen och hon själv skrivit står det att systemet ska vara helt färdigt och tillförlitligt senast fyra månader före valdagen, alltså i juni. Då finns det inte längre tid för att fixa det sista eller börja göra tester, internetröstningen ska ställas in så att folk har tillräckligt med tid för att poströsta. Nina Fellman erkänner själv – förmodligen i oförstånd – i sin insändare att hon och LR har brutit mot vallagen.
Nu finns det bara två lösningar kvar, varav den ena ger de åländska politikerna en möjlighet att ta sig ur denna fars med äran i behåll. Efter lagtingsvalet bör det nya lagtinget genast rösta för att lagtinget ska lösas upp och utlysa nyval. Detta har stöd i lagen och kräver att 20 av de 30 lagtingsledamöterna röstar för en upplösning. Oavsett vilka som kommer in efter valet hör det till varje ledamots plikt att rösta för en upplösning, så att nyval kan förrättas och alla röstberättigade ålänningar får utöva sina demokratiska rättigheter.
Det andra alternativet är att det nya lagtingets talman i samråd med republikens president upplöser lagtinget. Detta skulle dra vanära över de åländska politikerna, men kan vara den omruskning de behöver, när alla plikter tycks ha glömts bort och allt ansvar skylls på andra.
Foto: Magnus Fröderberg
Carl Kiviö