Nu har jag ledsnat på hetsjakten – pestjakten – på näringsministern Fredrik Karlström (M). Ni får ta och lugna ner er och sluta bete er som en flock hyenor. Ålänningar brukade vara individualister och inte ägna sig åt sådan här ohämmad mobbmentalitet – vi måste börja bete oss som folk igen.
När nyheten kom att Karlström brutit mot rekommendationen om karantän när han höll i sin välgörenhetsgala tyckte jag inte att det var något värre. Det tycker jag fortfarande inte. Så vitt jag vet bar han inte på någon smitta. Och smittan har funnits på Åland ett bra tag nu, så han löper inte större risk att vara smittbärare än någon annan som rör sig bland folk.
Nu har pandemin pågått i runt ett år. Det finns knappast någon levande själ som inte känner till att viruset finns – som för övrigt inte är ett speciellt farligt virus för de flesta människor. Kort sagt: De personer som är i riskzonen på grund av svag hälsa eller hög ålder visste mycket väl i december om att viruset finns och är väldigt smittsamt. Ingen blir smittad utan att det beror på att man själv inte varit tillräckligt försiktig. Var och en måste se till sig själv först och undvika folk om man är rädd för att få viruset. På Åland är det inte svårt att isolera sig.
Jag är trött på de åländska mediernas tillvägagångssätt när de tillsammans har utnämnt någon att vara offer för drevet.
Först får personen stå till svars i en eller flera intervjuer – vilket förstås är som det ska vara. Men sedan ska man alltid springa till personens överordnade – må det vara chefen, partiordförande, lantrådet eller kanske alla tre – och älta med dem om hur hemskt det är och om förtroende. Som ungen som genast springer och skvallrar till lärarna när klasskamraterna tjuvröker bakom skolan.
Sedan gräver man fram någon gammal ”statsvetare” eller liknande typ för att höra vad han eller hon har för ointressant att säga. Medan detta pågår hamrar man ut ledare och kolumner på löpande band där man ojar sig över det hemska. Finns det för tillfället ingen ålänning att ösa hat över har det hittills fungerat bra med Trump. Bara under corona-pandemin tror jag att Wiklöfs journalister tillsammans producerat åtminstone 50 ledare och krönikor där de går åt Trump. De kommer att sakna honom.
Att de åländska journalisterna passar på att driva hatkampanj nu när det är lite nyhetstorka är inte förvånade. De arbetar efter egen begåvning. Mest osmakligt var när Ålands Radio skickade ut en reporter för att be folk på stan fördöma Karlström. Det slutade med att radion fick börja ta bort kommentarer från sin nyhet när det började komma in hot mot ministern.
Oppositionspolitikerna har inte heller imponerat när de hoppat på tåget med sina eviga gruppinsändare och meningslösa spörsmål. Karlström har bett om ursäkt på ett sätt som åtminstone framstår som uppriktigt. Vad vill journalisterna och oppositionen att Karlström mer ska göra? Åka till Japan och begå harakiri? Eller visa att han ångrar sig genom att samla in en massa pengar till välgörenhet? Åtminstone Stephan Toivonen är uppriktig med att han vill att Karlström ska avgå, men hans retorik i dagens plenum var under all kritik.
En av grunderna i vår kultur är att man ska kunna godta en ärligt menad ursäkt. Annars återstår bara konfrontation och polarisering. Tankarna förs till hur rättvisa skipades av bolsjevikerna, där en anklagelse alltid innebar en dödsdom och den utpekade tvingades erkänna vad som helst utan att det någonsin var till någon hjälp.
Det enda som åländska politiker och aspirerande politiker lär sig av det här är att man aldrig ska erkänna att man gjort fel – eftersom det bara blir värre av det. Dagens rabies-journalister ser varje erkännande eller ursäkt som ett tecken på svaghet och får bara ökad blodtörst.
Ingen förtjänar hatkampanjen som Karlström utsätts för just nu. Nästa gång är det någon annan som utnämns till syndabock – kanske någon som inte är hårdhudad och tål att bli kölhalad på samma sätt. Karlström är bara den förste.
Ni som klagar över att ni har gjort uppoffringar med att inte resa – det är inte Karlström som tvingat er till det. Ni har gjort det av egen vilja och ifall ni ansåg att ni gjorde rätt som inte rest så kan ni väl vara nöjda med det? Ifall ni följer rekommendationerna trots att ni inte stöder dem så är det inte heller Karlströms fel.
Karlström skrev själv tidigare att han ansåg att var och en personligen måste avgöra vad som är en rimlig risk med viruset i vardagen och själv bestämma. Man kan inte anklaga honom för att vara någon hycklare i frågan om karantäner och resande.
Politikerförakt är hälsosamt – när man föraktar politiken som drivs. Partierna och de olika enskilda politikerna på Åland har gott om sakfrågor de driver med syftet att skada Åland och ålänningarna. Kritiken bör fokuseras på de sakerna, som faktiskt påverkar medborgarnas liv.
Och kanske det är dags att lantrådet Veronica Thörnroos (C) slutar stå på sina presskonferenser och tjata om att tvätta händer och hålla avstånd. Politiker är inga förebilder och ålänningarna vill inte ha några råd eller pekpinnar från er.
Carl Kiviö