Det finns tre välbekanta industrier som per definition och utan undantag alltid har en negativ inverkan på samhällsekonomin: Bank, försäkring och hasardspel. De är per definition negativa för samhällsekonomin eftersom de är de enda verksamheterna som endast omsätter och omfördelar pengar utan att skapa några andra produkter eller tjänster. Alla tre har genom historien varit väldigt omstridda och ofta förbjudna. Bankernas verksamhet är det ingen som längre ifrågasätter i västvärlden, då banker och bankirer numera äger det mesta av nationalstaterna, media och företagen, samt har ett strypgrepp på hushållen i form av bostadslån. Försäkringsbolagen börjar komma ikapp bankerna i status. Ju mer företagen och privatpersoner lever på marginalen, desto mindre risker tolereras och desto viktigare blir det med försäkringar. Föga förvånande går banker och försäkringsbolag ihop som ler och långhalm och ofta brukar staten ha allt från ett finger till bägge händerna med i spelet.
Världens största casino är givetvis börsen och spelindustrin är en lilleputt i jämförelse, både vad gäller omsättning och vinster. Skillnaden är att det är någorlunda komplicerat att öppna ett konto för börshandel och även de mest riskfyllda satsningarna tar sin tid för att ge utdelning eller förlust. Den andra skillnaden är att pengarna man satsar på börsen i de flesta fall ger vinst, oavsett om man sover lugnt med pengarna i lågrisk-fonder eller frestar sitt magsår med 10 gångers hävstång. Den genomsnittlige investeraren går på plus, om än kanske inte så mycket. Och detta gäller samtliga investeringsklasser, inte bara de börshandlade.
Något som däremot alltid ger förlust i det långa loppet är hasardspel. Till skillnad från börsen är alla spelmaskiner, lotton, enarmade banditer, videopoker, roulette, blackjack, tärningsspel, stryktips, spel på hästar och så vidare utformade för att spelaren ska förlora. Och i längden förlora stort. Lotto och spelmaskiner är de värsta bedrägerierna, och bolagen plockar ut de största vinsterna ur dessa spel. Därför har också staten tagit över lotterierna i de flesta länderna, då politikerna inte kunde stå stilla och se på när någon annan än de själva plundrade befolkningen på så stora summor.
”Problemet är dock inte bara spelmissbrukarna. Varje euro som spelbolagen tjänar är en euro de har tjänat ohederligt, för spelen de erbjuder är inget mer än bedrägerier.”
Från de många skandalerna som de senaste åren blommat upp kring landskapsregeringens spelbolag PAF har vi fått lära oss från bolagets representanter själva att den mesta delen av pengarna de tjänar kommer från storspelare. De flesta av oss känner nog någon som har problem med sitt spelande eller har haft det under någon period i sitt liv. Folk som stjäl och förskingrar ska givetvis själva hållas ansvariga för sina handlingar, men spelberoendet är en bidragande faktor, precis som ett narkotikaberoende kan vara det.
Problemet är dock inte bara spelmissbrukarna. Varje euro som spelbolagen tjänar är en euro de har tjänat ohederligt, för spelen de erbjuder är inget mer än bedrägerier. Visste folk hur usel vinstchansen är hade de flesta slutat spela. Och de som spelar fast de vet sysslar inte med något annat än självbedrägeri.
Ser man på hur PAF marknadsför sina spel är det övertydligt att de i reklamen riktar in sig mot barnsliga, svagsinta eller fulla människor. Jultomten, seriefigurer, katter och kaniner avlöser varandra för att försöka locka de med sämre förstånd till spelmaskinerna. Det är heller ingen slump att PAF Casino i Mariehamn är ihopbyggt med nattklubben med stadens högsta promillehalt.
Efter skandalen med bokföraren som förskingrade pengar från sina kunder som hon spelade bort var det många som lyfte argumentet att det kan smaka illa för de föreningar som får bidrag från PAFs vinster att en del av pengarna kommer från brott och spelmissbruk. Det är dags att vi ålänningar erkänner för oss själva att varenda cent PAF gör i vinst är ohederligt förtjänad. Och detta sätter spår i vårt samhälle. Åland är redan idag plågat av en stor korruption inom kommunerna, inom näringslivet, inom föreningarna och inom landskapsregeringen. De ohederligt förtjänta miljonerna som regnar över Åland från PAF är en gåva med en större förbannelse. Istället för att föreningar ska förlita sig på donationer och frivilligarbete från sina medlemmar har det åländska föreningslivet i stor grad blivit fullständigt bidragsberoende.
”PAF är inte bara en skam för Åland, utan en starkt bidragande faktor till förruttnelse av vårt eget samhälle. Det är dags att bolaget blir upplöst och de anställda hittar en annan sysselsättning.”
Ännu värre är att en del föreningars huvudsakliga verksamhet är att kanalisera bidragspengarna till en eller ett fåtal personers privata bankkonton. Det är inte så konstigt. Ohederligt förtjänade pengar lockar alltid fram det sämsta i människor och de sämsta människorna. I så gott som varje kommun finns det föreningar som söker bidrag för projekt och sedan anställer sina egna medlemmar, bekanta eller till och med styrelsemedlemmarna själva för att göra jobbet – ofta till ordentligt uppsvällda priser.
PAF är inte bara en skam för Åland, utan en starkt bidragande faktor till förruttnelse av vårt samhälle. Det är dags att bolaget blir upplöst och de anställda hittar en annan sysselsättning. Kanske detta kunde hjälpa andra åländska bolag med deras brist på arbetskraft.
Spelpengarna kanske delvis försvinner till utlandet istället, men detta är inget argument för att Åland ska fortsätta hasardspel. Hittills har ingen argumenterat för nödvändigheten i att tillverka whiskey eller vodka på Åland, trots att ålänningarna lägger betydligt mer pengar på de dryckerna än på spel.
”Pengarna från PAF har också en dubbel korrumperande effekt, då åländska politiker själva börjat plundra spelbolaget på stora summor för sina egna projekt, såsom till exempel bärkraft.ax”
De verksamheter som får PAF-bidrag och är absolut nödvändiga för medborgarna bör istället finansieras via landskapsregeringens budget, kommunernas budget eller donationer. Så som det görs i resten av världen. Landskapsregeringen har gott om utrymme att skära ner på annat ifall budgetmedel behöver frigöras. Åländska politiker har blivit bortskämda med att de kan leka lite hur de vill med pengarna i landskapets budget, eftersom PAF-pengar ändå kommer in varje år och till exempel betalar för sjöräddningen och för stöd till människor som lider av psykisk ohälsa. Pengarna från PAF har också en dubbel korrumperande effekt, då åländska politiker själva börjat plundra spelbolaget på stora summor för sina egna projekt, såsom till exempel bärkraft.ax
Idrott och sport kommer att klara sig utan hasardpengarna. Brasilien är världens största fotbollsnation och både de små och de stora klubbarna har fram till idag klarat sig och frodats, trots att spel och vadslagning är förbjudet i landet. Sponsorer är lösningen, både för mindre och större idrottsklubbar. Hästsporten blir nog lidande utan spel, men man kan fråga sig vad som är nyttan i att ha dessa hästar runtskenande.
Att avskaffa PAF är ingen ekonomisk förlust. De 18 miljoner euro som bolaget gör i vinst kommer att finnas kvar i folks fickor eller spenderas på annat inom ekonomin. Ytterligare miljontals euro som PAF spenderar på sina verksamhetskostnader kommer att utgöra en dubbel vinst för den åländska ekonomin ifall vi avskaffar PAF, dels på grund av att dessa pengar istället kan användas till nyttig verksamhet, dels för att alla människor som idag arbetar för PAF kan skaffa andra jobb, som är produktiva och nyttiga. Istället för att tävla med hela världens samlade banditer och bedragare i hur man bäst lurar pengar av godtyckliga människor.
Carl Kiviö