Landet befinner sig mitt i en befolkningskris, där finländarna riskerar att utrotas från planeten för all framtid. Födslotalen hos finska och åländska kvinnor är de lägsta sedan svältkatastrofen på 1800-talet och inget tyder på någon förbättring, tvärtom ser trenden ut att accelerera. I Finland har mängden människor i åldrarna 15-64 minskat med över 100 000 bara sedan 2010 och före 2050 kommer finländarna i åldrarna 15-64 att ha minskat med hela 630 000 människor. På Åland räknar ÅSUB med att ålänningarna minskar med 1000 människor redan 2040.
Toppnotering i ”Good Country Index” inget beröm för Finland
Härom dagen utnämndes Finland till ”världens bästa land” av den obskyra organisationen The Good Country Index, som inte består av mycket mer än personerna Simon Anholt och Robert Govers. På något sätt har de lyckats dupera åtminstone Utrikesministeriet till att ta dras åsikter seriöst.
För att få ett högt betyg av Anholt och Govers ska ett land skicka mycket pengar till utlandet, teckna under många FN-avtal och ta bort sin egen befolkning från planeten. Därför får Finland nästan full pott av Anholt och Govers. Långt ifrån många skulle hålla med Anholt och Govers i deras syn på vad som är ett bra land, men i sin stora iver över att vara till lags verkar Finlands regering inte ha kontrollerat vad det riktigt är landet får beröm för.
– Det här är ett fint erkännande, skrävlar utrikesminister Timo Soini (Blå).
– En liten stund får vi vara stolta och sedan fortsätter vi sträva vidare för att bli ännu bättre.
Soini och Utrikesministeriet borde veta bättre, men finska politiker har alltid varit ängsliga inför utländska ”dignitärers” bedömande. Anholt själv betackar sig dock för finsk inställsamhet:
– Det här är inget pris, utan en upplysning om era plikter! domderar han.
Ideologer förespråkar etniskt folkutbyte i Finland
Betydligt mer bekymrande än Anholt och Govers betyg är den samling finlandssvenska och åländska ideologer som blommat upp på senare tid, som inte ser den genetiska utrotningen av finländarna och ålänningarna som något bekymmer. Istället är det enligt ideologerna bara en fråga om att ersätta uteblivna skattebetalare – ordet de själva helst använder för att beskriva finska och åländska barn – genom att importera andra människor. För att upprätthålla vad de kallar ”välfärd” i landet.
Att det är den så hyllade ”välfärdspolitiken” som utrotar landets egen befolkning ägnas ingen tanke, istället ersätter man de människor som utrotas med andra, för att upprätthålla ett system som inte kan beskrivas som annat än en dödlig sjukdom på samhällskroppen.
Ideologerna säger nej till ekonomisk tillväxt ifall det gynnar arbetare
Högskolans tidigare rektor Edvard Johansson höll 2017 ett föredrag där han krävde att invandrare skulle ersätta Finlands befolkning. Föredraget kallade han ”Vad bör göras för att rädda välfärdsstaten?”. Förutom att han ville ha bort unga mödrar från sina hem, så att de lägger sin energi på att betala mer skatt och räntor till makthavare istället för att ta vara på sina barn, föreslog Johansson en stor inflyttning till Åland av folk i arbetsför ålder.
– Problemet är demografiskt. Skatteintäkterna räcker inte för att finansiera den välfärd vi har. Lösningen är att andelen som jobbar blir större i förhållande till dem som inte jobbar, sade Johansson då.
Att istället finansiera de gemensamma utgifterna med ekonomisk tillväxt, det vill säga att saker sköts bättre och invånarna blir rikare, tackade Johansson blankt nej till, med hänvisning till att arbetare då får högre löner:
– Ekonomisk tillväxt är inte heller välfärdens räddning. Ökad tillväxt innebär att lönerna stiger, även i offentlig sektor.
Så mycket var de arbetare som betalade hans lön värda i Johanssons ögon.
Människans värde existerar inte inom materialistisk ideologi
Ålandstidningens ledarskribent Kerstin Österman ser – som många andra på vänsterkanten – främst asylsökare som de människor hon vill ska ersätta finska barn.
– Finland fortsätter att avvisa asylsökande, även barn, till krig och svåra förhållanden. Det är ovärdigt en demokratisk rättsstat i stort behov av nya människor, skriver Österman.
– Finland är ett befolkningsmässigt litet land som behöver fler barn och fler människor i arbetsför ålder för att matcha den åldrande befolkningen, fortsätter hon.
Samma retorik framförs gång på gång från vänstern och orsaken ligger i att socialismen är en ideologi som begränsar sig till materialism och inget mer. Materialism är socialismens fundament och därifrån kommer den empatilösa människosynen. Dör en folkgrupp ut – i det här fallet finländarna – så är det bara att flytta runt andra människor för att ersätta dem.
Utrotning av etniska grupper motiveras med globalism
Hufvudstadsbladets Anna Svartström intervjuade i november Tarmo Valkonen från Näringslivets forskningsinstitut – en grupp som säger sig forska i Finlands nationalekonomi.
– Det behövs ett politiskt beslut om att vi ska öka invandringen, sade Valkonen, med hänvisning till att finländarna blir allt färre.
Valkonens uttalande kom dock i skugga av Kristina Lindströms häpnadsväckande åsikter i samma artikel:
– Om man tänker på klimat och hållbarhet konsumerar vi i Finland väldigt mycket. Ur den synvinkeln är det inte alls så illa att vi inte är så många, sade hon.
– Det är förstås olyckligt för de enskilda som inte får de barn som de önskar, men sett till klimatavtryck och ur ett mer globalt perspektiv är det däremot ingen dålig utveckling.
Lindströms uttalande kunde utgöra ett avslutande exempel på hur respekten för människovärdet sätts åt sidan när ideologisk hängivelse går för långt, men tyvärr är hon långt ifrån ensam.
Män från Mellanöstern framför andra invandrare
Författaren Staffan Bruun skrev i slutet av året en krönika i Ålandstidningen under rubriken ”Rädda barnen”, där han anklagade Finlands regering för att vara ”skenhelig, falsk, grym och dum” för att asylsökande utan asylskäl avvisas från landet. Bruun hävdade i krönikan att ”tiotusentals arbetsvilliga utlänningar” skickats tillbaka till Irak och Afghanistan från Finland.
Enligt Bruun är det helt förståeligt att Finländarna inte längre skaffar barn:
– Man ska betala för dagis, skolböcker, kläder hobbyer, nöjen och datorer. Utlandssemestern blir mycket dyrare när också barnen ska ha plats på flyg, hotell, nöjesfält och restaurang.
Hur mycket kostar en asylsökande Irakier eller Afghan, före eller om alls människan börjar bidra till det finska samhället? Jag vågar gissa på mer än vad barnens utlandssemester kostar. Och varför är Bruun så angelägen om att det är just afghaner och irakier som ska kolonisera Finland? Det är ingen hemlighet att asylsökande från dessa länder nästan uteslutande är män. De kan alltså inte bidra positivt till barnafödandet i landet.
Bruun fortsätter sin krönika med att varna för att den som skaffar barn kan få dem dödade i trafikolyckor.
För oss lättroade är det enkelt att skratta åt Bruuns bisarra resonemang, men man måste också fråga sig varför Ålandstidningens ägare Anders Wiklöf investerar så mycket pengar i att anlita ideologer för att försöka pådyvla ålänningarna osunda ideologier.
Akademiker och journalister förenas i krav på att byta ut folket
Svenska Yles journalist Lina Frisk har intervjuat Tuomas Martikainen som är vd för Migrationsinstitutet i Åbo. Enligt honom måste arbetskraften komma från utomlands när Finlands befolkning åldras.
Martikainen påstår att finländarna inte längre vill utföra vissa jobb. Att det är för att arbetsgivare inte vill betala tillräckliga löner för vissa sysslor i ett land med väldigt höga levnadskostnader tycks ha gått Martikainen förbi. Själv har han han publicerat en artikel där han konstaterar att Europas befolkning blir etniskt utbytt på grund av födslotalen och invandring. I en annan avhandling kräver Martikainen att finska staten och lokala myndigheter ska hjälpa muslimska invandrare att bilda sina egna maktstrukturer inom landet istället för att assimileras med ursprungsbefolkningen.
Som väntat ser journalisten Frisk etnisk utbyte av finländarna mot andra folkgrupper som en lösning på befolkningskrisen:
”Det finns inte tillräckligt med potentiella arbetare och skattebetalare för att upprätthålla välfärdsstaten i framtiden. I Sverige tryggar invandringen befolkningstillväxten. Det här kunde också tillämpas i Finland.” skriver Frisk.
Enligt Frisks ideologi verkar ett barn inte vara mycket mer än en bokföringspost som kostar resurser i många år före den kan bidra till ”välfärdsstaten” och börja betala skatt för att avlöna sådana som henne och hennes kollegor.
Förfäderna kämpade för sina folk, inte för staten
Under det förra seklet kämpade finska och åländska män och kvinnor hårt för att bevara sitt folks självständighet. Allt deras blod och svett kommer att ha varit förgäves om befolkningen nu utrotar sig själv bara för att tillfredsställa en materialistisk ideologi om ”välfärd”.
Vänstern ser inte Finland eller Åland som land som består utav sina folk, utan som administrativa enheter inom EU, där systemen finns på plats i myndigheternas pärmar och folkgrupper bara kan bytas ut utan att något förändras. En fullständigt verklighetsfrånvänd idé.
Dessutom tycks ideologerna tro att invandrare som kommer till Finland inte själva kommer att använda välfärdstjänsterna. Folk som flyttar till Finland kommer givetvis själva att bli gamla och kommer själva att bilda familjer och ha barn som kostar lika mycket som de dyra finska och åländska barnen. Och de invandrare som inte är intresserade av att ha sina familjer här kommer istället att skicka sina pengar utomlands. Vänsterns dröm om att importera en underklass är orealistisk. Deras misslyckade välfärdsstat räddas inte av att man byter ut befolkningen.
Att importera en underklass är dömt att misslyckas
Och att det handlar om att importera just en underklass är tydligt, eftersom det nästan utan undantag är asylinvandrare från tredje världen som framförs som de invandrare som ska lösa Finlands kris. De företag som behöver arbetskraft som inte kan hittas i Finland har redan idag alla möjligheter att anställa från utlandet, men då krävs det också att de kan erbjuda konkurrenskraftiga löner och arbetsvillkor. Sådan invandrad arbetskraft är inte lika intressant för de vänsterallierade företagen, som i så fall lika bra kan anställa någon från ursprungsbefolkningen. Undersökningar har redan visat att företagen som tar emot statliga bidrag för att anställa invandrare ger dem sparken snart efter att bidragen tar slut. Ett skamlöst ocker. Det finns ingen brist på arbetskraft, men en stor brist i viljan att betala skäliga löner.
Vad mer kan de unga ge?
Unga ålänningar och finländare är flitiga och pålitliga arbetare. Brottsligheten bland unga i landet är mycket mindre än förut och de unga i landet är i allmänhet hederliga människor med goda avsikter. För att försöka blidka landets makthavare har den unga delen av befolkningen satt sig i stora skulder, skjutit upp familjebildandet eller till och med avstått från familj – allt för att betala skatterna, räntorna, hyrorna och de andra tributerna som krävs från dem för att upprätthålla den korrupta ”välfärden”. Nu tvingas också unga betala skatt för att försörja andra familjer som tas in i landet för att ersätta dem. Vad mer kan de unga ge?
Andligt mörker kommer i dagen
Ett andligt mörker har lagt sig över Finland. I sin iver över att försöka framstå som rationella har vänsterns ideologer dehumaniserat sig själva till den grad att de ser utrotandet av etniska grupper som inget annat en bokföringsfråga för statens finanser.
Det mest perversa är att de låga födslotalen framställs som något helt naturligt och ett kvitto på att landet har en hög levnadsstandard. Något paradoxalt är det att använda ordet ”levnad” när man beskriver ett folk som dör ut. Bland alla andra levande varelser är konsekvenserna av en ökad levnadsstandard snarare att barnafödandet ökar. Så också bland många av de ”fattigare” länderna i världen, där barnafödandet just nu skjuter i höjden på grund av att levnadsstandarden ökat. Befolkningskatastrofen i Finland är helt och hållet skapad på onaturlig väg, av makthavare.
Den bästa framtidsinvesteringen som en ung människa i Finland eller på Åland kan göra just nu är att så snart hon kan flytta någon annanstans, där staten fortfarande finns för medborgarna och inte tvärtom. Eller åtminstone inte aktivt förespråkar ett etniskt folkutbyte av medborgarna.
Carl Kiviö