Världens dyraste flyktingmottagning på Åland: €57 000 per år för en person

Kostnaden för att ta emot en vuxen flykting till Mariehamn är €54 000 – €57 000 per år. Detta hävdar stadens tjänstemän i ett brev till landskapsregeringen. I över två års tid har politiker i stadsstyrelsen och stadsfullmäktige försökt få till stånd att ta emot en förföljd författare eller konstnär till staden, men de kräver att landskapsregeringen eller någon annan står för kostnaderna.

 

Stadspolitiker vill ta emot flykting för att hedra Sverige

Affären har redan pågått i flera års tid, sedan socialdemokraterna Barbro Sundback, Arash Ghazemi, Christian Beijar, Igge Holmberg, samt tre individer med otydliga namnteckningar, 2016 lämnat in en skrivelse till stadsfullmäktige där de kräver att Mariehamn tar emot en flykting i form av en författare eller annan konstnär ”som hotas till livet eller utsätts för kraftig censur för att de uttrycker sig fritt inom sin konstform”. Undertecknarna motiverade sitt krav med att det 2016 var 200-års jubileum sedan Sverige införde tryckfrihetsförordningen, vilket inte är sant.

Sundback och de andra socialdemokraterna vill ta emot en flykting via organisationen International Cities of Refuge Networks (ICORN), som förmedlar fristäder och skydd för ”förföljda författare, journalister, bloggare, fotografer, curatorer, konstnärer, skådespelare, regissörer etcetera”. Organisationen finansieras med bidrag från svenska Sida och Mariehamns stad hävdar att den – trots namnet – inte är en flyktingorganisation.

 

Rätt till stipendium, möblerad bostad, betjänt och resor

Programmet med ICORN ska enligt Mariehamn ”värna yttrandefriheten” och ”försvara det fria ordet” genom att erbjuda en fristad för de som riskerar att bli förföljda, hotade eller fängslade.

För att föräras med att få ta emot en flykting via ICORN är det förbjudet för mottagarstaden att kräva någon som helst motprestation av flyktingen. Istället måste mottagarstaden betala följande för flyktingen: 

• En lämplig möblerad bostad
• Alla resekostnader för att komma till staden som ger skydd, inklusive kostnader för pass och visum
• Alla resekostnader för att komma bort från staden som ger skydd
• Lönekostnader för att hålla flyktingen med en eller flera betjänter
• Lönekostnader för att anställa en eller flera personer för att göra reklam för flyktingen på orten
• Lämpliga arbets- och levnadsvillkor för flyktingen
• Tillgång till språkkurser
• En årsavgift till ICORN

 

Världens dyraste flyktingmottagning i Mariehamn

Tjänstemännen i Mariehamns stad har räknat ut att dessa kostnader för enbart en flykting skulle bli €54 000 – €57 000 per år i minst två års tid. Flyktingen skulle få ett stipendium på €2000 per månad utan att behöva göra någonting, samt en betjänt på 25% deltid för €15 000 per år, en bostad för en person för €750 i månaden, samt €1200 om året för TV, telefon och internet. Därutöver tillkommer €5100 per år i administrativa kostnader, medlemsavgifter och översättning.

Totalt hävdar Mariehamns stad att mottagandet av en flykting kostar över €150 om dagen, vilket kan göra flyktingmottagningen i Mariehamn till världens dyraste. Som jämförelse kostar asylsökande i Finland €50 per person och dag. Personer i flyktinglägren i Jordanien kostar under €10 per dag.

 

Krävde att landskapsregeringen skulle betala

För att finansiera deras generositet krävde stadspolitikerna att andra än de själva skulle stå för kostnaderna. I maj 2017 godkände både stadsstyrelsen och stadsfullmäktige att skriva till landskapsregeringen för att kräva att de istället tar huvudansvaret för mottagandet av en flykting till Mariehamn.

Kulturminister Tony Asumaa (L) avvisade kravet i oktober 2017, med hänvisning till att det inte fanns budgetutrymme för något sådant.

 

Ingen hjälp för flyktingar i deras hemländer

Ett krav för att samarbeta med ICORN är att man har finansieringen ordnad före man ansöker om att ta emot en flykting. Trots att landskapsregeringen sagt nej krävde stadsstyrelsen i november 2017, på förslag av socialdemokraterna Tony Wikström och Sara Kemetter, att Mariehamn ändå skulle ansöka om medlemskap i ICORN för att ta emot en flykting.

Bara ett år tidigare hade både stadsstyrelse och stadsfullmäktige röstat ner ett förslag från Stephan Toivonen (ÅLD) om att hjälpa flyktingar i deras hemländer, med hänvisning till att detta ”inte faller inom ramen för den kommunala kompetensen”.

 

Källskär i Kökar föreslogs som flyktingbostad

Ur diarier från landskapsregeringens undersökningar i ärendet som Ålands Nyheter tagit del av framgår det att kulturdelegationen, ledd av Krister Norrgrann diskuterat att husera flyktingar på Källskär i Kökar och Post- och tullhuset i Eckerö. Mariehamns stadsdirektör Barbara Heinonen har sagt att projektet är för stort och dyrt för Mariehamn att ordna själv.

Enligt diarierna har landskapsregeringens tjänstemän Viveka Löndahl, Jan-Ole Lönnblad, Yvonne Törneroos och en till tjänsteman utrett saken. Gruppen föreslog att landskapsregeringen ska betala kostnaderna, men att Mariehamns stad ska fördela pengarna och att Ålands Fredsinstitut ska bjudas in för samarbete. En organisation som leddes av Barbro Sundback fram till maj 2017 och senare togs över av Roger Nordlund (C), som själv också röstat för att Mariehamn ska gå med i ICORN. 

 

Flykting ska lämnas åt sitt öde om Mariehamn inte får bidrag

På uppdrag av Mariehamns politiker har tjänstemännen i Mariehamn kontaktat ICORN för att fråga ifall staden har rätt att vägra ta emot en flykting de lovat att ta emot ifall ”förutsättningarna vid tillfället inte möjliggör ett emottagande”. 

– Om Mariehamn tilldelas en konstnär eller författare och vid tidpunkten inte har möjligheten att ta emot kandidaten, kan staden då vägra? står det i brevet som Ålands Nyheter tagit del av.

Förfrågan skickades i slutet av februari 2019 och ICORN har ännu inte svarat på frågan.

 

”Jag skulle inte ha någonting emot att vi hade i Mariehamn någon rappare någonstans ifrån, som fick uttrycka sig fritt.”

 

Efter att frågan behandlats i över två år gick initiativtagaren Barbro Sundback själv upp i talarstolen i stadsfullmäktige för att kritisera den långsamma behandlingen och oviljan från landskapsregeringen att ge pengar:

– Ingen vill ta på sig ansvaret, så det blir ingenting den här gången! sade Sundback i fullmäktige och förklarade sedan i vilka länder som författare och konstnärer är hotade:

– Det är fyra länder där begränsningen av yttrandefriheten har allvarligt försämrats, och det är väl inte oväntat Turkiet, Israel, Spanien, och så var det något annat land jag inte kommer ihåg.

Sundback specificerade också vilka sorters yttrandefrihetskämpar hon ville ta emot som flyktingar: rappare.

– Den här rap-kulturen, den är en sådan här samhällskritisk yttring, förklarade veteranpolitikern.

– Det är ofta rätt unga personer som sysslar med det här rappandet.

– Jag skulle inte ha någonting emot att vi hade i Mariehamn någon rappare någonstans ifrån, som fick uttrycka sig fritt.

 

 

”Konservativa” förzinkar 73-åringens dröm om unga rappare

73-åringen Sundback skyllde sedan på ”det konservativa samhället” för att hennes vilja inte kunnat förverkligas om att få rappare från Turkiet, Israel, Spanien eller något annat land hon har glömt till Mariehamn. Hon lovade dock att ”inte ge upp” och ”fortsätta kämpa” för att Mariehamn ska bli en tillflyktsort för just de rappare som hotas.

Så sent som i maj 2018 utlyste Spanien en internationell arresteringsorder för rapparen Jose Miguel Arenas Beltran – känd som Valtonyc – som flytt landet efter att flera åtal väckts mot honom. 24-åringen anklagas för att ha glorifierat terrorism, rappat om att hänga kungen, samt på en konsert uppmanat sina åhörare att mörda poliser – redan samma natt. Kritiker hävdar dock att Spanien försöker begränsa hans yttrandefrihet och en Belgisk domstol har vägrat lämna ut honom.

På omslaget: Valtonyc uppträder i en musikvideo, Sundback infälld