Denna insändare är ett svar i en debatt som pågått utanför Ålands Nyheters insändarspalt efter att Ålands Konservativa Förening Urd ifrågasatt varför Landskapsregeringen betalar stora summor i konsultarvoden till vänsterbolaget Ekvalita.
Ifall Ekvalitas projekt handlar om försorgen om män som, helt korrekt, är överrepresenterade inom våld, kriminalitet, missbruk och självmord så blir vi tvungna att göra er besvikna genom att meddela att genusperspektivet, dess fokus på normer och dess metoder (normkritik och samtal om känslor) nog i särklass är sämst på att åtgärda eller förebygga dessa problem.
Vad som driver en del pojkar mot destruktivitet, utanförskap och marginalisering är ett mångfacetterat problem.
Dagens skola och undervisningssystem ger många fördelar för flickor, vilket den ökande skillnaden i pojkars och flickors skolresultat visar. Gapet mellan könen är störst i Finland i hela OECD. Flickorna är i majoritet inom högskolan, och lågutbildade män har svårt att hitta jobb, partner och skaffa familj. Av andelen lågutbildade finländska män i 45-års åldern är numera över 33% barnlösa.
Pojkar har en stark intrasexuell hierarkibyggande instinkt. Att på ett eller annat sätt skaffa sig status ger med säkerhet större tillträde hos det motsatta könet. Den statusen kan nås på olika sätt. Genom att utbilda sig väl och ta sig fram på arbetsmarknaden, vara bra på sport eller andra saker, men tyvärr ibland även genom våld. För den ökande andelen pojkar som skolsystemet inte är anpassat för blir det lockande att istället vända sig till kriminella miljöer. Idag är gangsterkulturen glorifierad. Att vara en riktig badass gangster är eftertraktat bland flickor, och oavsett hur pojkars statusklättrande ser ut så är det i slutänden tjejerna som upprätthåller det genom att belöna killar med hög status. Detta är ett universellt vedertaget faktum och ett mönster som går att finna även hos primaterna.
En av de viktigaste åtgärderna mot det som ni genusvetare vill kalla toxisk maskulinitet, vill vi ändå hävda är att öka insatserna och medvetandet kring killar med adhd och/eller trotssyndrom.
De har ännu svårare än andra killar att klara skolan. De är ännu mera överrepresenterade inom kriminalitet (ca 40% av internerna på våra fängelser uppskattas ha adhd), inom missbruk (livstidsrisken för att få missbruksproblem är ungefär fördubblad hos personer med adhd) samt vid för tidig död och självmord. Oavsiktliga skador och självmord var enligt en studie gjord på Karolinska Institutet de främsta dödsorsakerna bland personer med diagnosen adhd (35,8 procent respektive 31,4 procent av dödsfallen).
Så vill man på allvar värna om unga män och deras risk för att marginaliseras, bli kriminella, missbrukare eller dö en för tidig död, görs det framför allt genom att skärpa insatserna för dessa riskgrupper. Det handlar om ordentlig utbildning av skol- och fritidspersonal i neuropsykiatriska funktionshinder, samt i bemötandet av dessa ungdomar. Det gäller även att skapa en större förståelse för personer med dessa funktionshinder i samhället.
Rent allmänt handlar det om att anpassa skolan så den även passar pojkar istället för att anpassa pojkar så de passar skolan. Ett ständigt ökande av gruppen marginaliserade unga män utan vettig framtid är en tickande bomb i våra samhällen.
I stället för fler genusvetare och normkritik borde skolorna bjuda in poliser, framgångsrika näringslivsprofiler och liknande. Om det är något dagens unga pojkar och män behöver är det inte mer teoretiserande om mansrollen eller ältande av känslor. De behöver snarare något konkret. Tydliga manliga förebilder med goda värderingar som de kan se upp till är en bra början.
Anette Lehtinen
Fanny Lindström
Sanna Willford
Katja Janetzko
Nathalie Williams
Sonja Widelius
Susanne Siren
Ålands Konservativa Förening Urd