Deltar jag i debatter i sociala medier eller pratar jag med vänner, kollegor och bekanta handlar detta – av en naturlig anledning ofta om viruset som sprider sig inom våra samhällen. Grundtanken hos många är att vi måste göra allt för att bromsa eller till och med stoppa smittspridningen. Verkligen allt? Nu, då vi befinner oss i ett läge då smittspridningen tar fart börjar acceptansen för stramare åtgärder öka och ordet ”lockdown” hörs allt oftare i sammanhanget.
Innan jag ger min syn på saken vill jag säga att jag anser att våra ansvariga politiker och tjänstemän här på Åland har skött denna kris bra och jag hoppas man fortsätter med samma ögonmått. Ser jag omkring mig vad som försiggår i många av våra grannländer kan jag tyvärr inte säga samma sak. Där betyder nämligen ”lockdown” att man ofta med osthyveln stänger ner samhällen. Med stora konsekvenser som följd. Man kan redan idag i olika utredningar läsa vad de stora ingreppen i samhällen har gjort med folkets hälsa, företagandet, ländernas ekonomi och demokrati. Jag lovar det bli skrämmande läsningar. Trots dess håller man fast vid strategin fast Stanfords Universitet genom sin studie har klarlagt att sådana drastiska åtgärder inte levererar den önskande effekten angående smittspridningen och även WHO varnade för stora kollateralskador som kommer att överstiga dödssiffror angående Covid 19.
Vi lever nu ungefär ett år med detta virus och politiken verkar vara helt förlamad då man fortfarande inte ser på helheten och fortfarande inte fattar målinriktade beslut. Det vill säga alla beslut och åtgärder som är ett ingrepp i människornas integritet, självbestämmanderätt, ekonomi och hälsa ska övervägas noggrant, ska grunda sig i evidensbaserat faktaläge och grundliga juridiska utredningar. Vissa ingrepp handlar nämligen om ett ingrepp i våra grundlagar, som människor har kämpat för i årtionden och är så fast förankrade som pelare i våra demokratier – som jag anser är hotade.
Med helheten menar jag också att man ska vidta åtgärder efter lokala förhållanden, det vill säga var sker smittspridningen som mest och vilka företag kan fortsätta med sina verksamheter som har ett bra hygienkoncept. Bland annat kulturevenemang och gastronomibranschen har redan utvecklat sådana koncept. En av smittspridningens hotspots är kollektivtrafiken. En effektiv åtgärd för att kunna skydda riskgrupperna kan enligt mig vara att man satsar pengar på ett utökat antal färdtjänstbiljetter eller på ett enkelt sätt ge äldre av en vis ålder och personer som tillhör en riskgrupp taxikuponger så de kan undvika kollektivtrafiken en viss tid tills det har blivit lugnare igen på virusfronten. Sådana riktade åtgärder tycker jag är på lång sikt ekonomisk mera hållbara än osthyveln.
Samma gäller även sjukvården. Istället för att hälla ut stora stödpengar över drabbade företag på grund av nedstängningar och stängda gränser kunde man investera ekonomiska medel i sjukvården. Då kunde vi kanske se mera avslappnad på denna pandemi då Covid fortfarande ha en relativ låg dödlighet (0,1% – 0,2%) och även ett relativt lågt insjuknande – över 95% klarar sig utan större bekymmer – trots en hög smittspridning.
Håll er friska och tack för ordet!
René Janetzko