Jag har aningen svårt att sätta ord på min frustration gällande tvångsvaccineringen av vårdpersonal, men jag ska göra ett ärligt försök.
För mig ser samhällskontraktet gällande vård ut så här: Jag betalar skatt, bland annat för att finansiera en vårdapparat. Som tur är för mig, så finns det människor som väljer att viga sina yrkesliv åt att vårda människor när dessa blir sjuka. Dessa människor kommer att göra allt dom kan för att rädda mitt liv, eller att få mig frisk när det nu kommer att behövas. Det är givetvis något som man ska känna en stor tacksamhet för, men det är också ett rimligt krav att ställa på denna yrkesgrupp.
Vad som däremot är ett helt orimligt krav är att jag som vårdtagare, arbetsgivare, politiker eller vad som helst, ska ställa krav på vad dessa människor ska injicera i sina kroppar. För att jag är rädd för att bli smittad! Det är enligt min mening ett helt absurt krav, och det ryms definitivt inte inom ramen för samhällskontraktet.
För mig behövs inga fler argument än individens fulla rätt att bestämma över sin egen kropp. Men eftersom vi står där vi står idag, inför det smått obegripliga faktum att vi ska tvinga en injektion på de människor som vi istället borde visa vår yttersta tacksamhet, så lägger jag fram ett par ytterligare aspekter.
Jag har nu vid två olika tillfällen hört vår landskapsläkare Knut Lönnroth svara på frågan hur mycket lättare en ovaccinerad smittar en medmänniska, kontra en fullvaccinerad. Svaret har vid båda dessa tillfällen varit att vaccinet primärt är för att skydda en själv, och att det inte går att säga att man lättare smittar andra som ovaccinerad.
Det är alltså på basen av dessa uppgifter som vi implementerar en lag om tvångsvaccinering!
Detta är hårresande fakta som borde få alla att reagera, och göra allt som står i deras makt för att stoppa detta. Men, effekten av detta uteblir…
Cirkulera, här finns ingenting att se…
Vill man stoppa det här, så går det. I finska regeringens proposition står det att man inte får avvika från personaldimensioneringen, och genomförandet av lagen får heller inte leda till att arbetsbelastningen på den personal som är kvar i tjänst blir för hög, eller att vården blir lidande. Med tanke på personalsituationen på både Åhs och ute i kommunerna, så går lagen helt enkelt inte att genomföra om en del av personalen inte tar sprutan.
Nästa aspekt är givetvis, vad som kommer härnäst?
Hur ofta ska vårdpersonal tvingas ta sprutor?
Vilken är nästa spruta man tvingas att ta?
Man behöver inte ha någon högre utbildning för att lista ut att attraktionskraften för vården som yrke lär sjunka i takt med ökat tvång.
Jag lägger ingen som helst värdering i om någon vill eller inte vill ta detta vaccin, det ska vara fritt för var och en att välja.
Men jag lägger en stor värdering i individens frihet att fatta beslut gällande sin egen kropp.
Stellan Egeland