I somras fick jag höra på radion att landskapsregeringen genom två ministrar anlitat de svenska konsultföretagen Medida och Ekvalita för att ta fram en handlingsplan baserat på resultaten av rapporten ”Hälsa i skolan” där det framkommit att Åland var överrepresenterat gällande sexuella trakasserier bland skolelever. Sådant måste man naturligtvis ta på största allvar, men gör man faktiskt det genom att anlita konsulter vars slutsats man genom en hastig googling på dessa konsulter snabbt kan räkna ut?
Självklar så fick vi höra att maskulinitetsnormen var det största problemet, och utöver det fick vi även höra en av dessa konsulter prata om ”vithetsnormen” också!
Tänk att vi har backat så långt 2021 att vi börjar dela in människor, i detta fall skolelever, efter hudfärg! Känns det värdigt? Känns det relevant? Känns det som rätt sätt att utveckla ett samhälle?
Nyligen deltog en av våra ministrar i det Nordiska ministerrådet där det konstaterades att alla deltagare var överens om att ”småbarnspedagogik spelar en viktig roll i att försöka bryta upp den könssegregerade arbetsmarknaden”. Efter en kontakt med ministern tipsades jag om att läsa rapporten ”Ändra föreställningar och bryt traditioner”, där Åland faktiskt hade en ganska stor del.
Man kan bland annat läsa att man inom småbarnspedagogiken jobbar med att ”motverka könsmönster och könsnormer”. På vissa dagis har man börjat lämna bort böcker som har ett alltför normativt innehåll, man har ett normkritiskt förhållningssätt och man har slutat säga ”pojkar och flickor”.
Normer är vad som skapas av människor på ett naturligt sätt, för att merparten vill leva på ett visst sätt. Varför ska man motverka det?
Man kan absolut presentera alternativ, och alla ska naturligtvis veta att man inte behöver leva efter normen, men att motverka det som merparten ser trygghet i är knappast positivt.
Och påfallande ofta så läser man att man måste bryta den skadliga mansnormen med hänvisning till mäns våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är inte en del av mansnormen. Den stora merparten av män (de som utgör normen) accepterar inte på något vis våld mot kvinnor!
Vidare så kan jag inte låta bli att förundras över varför Feministparaplyet som är en politisk organisation ska beviljas stora summor för att anställa personal som besöker elever i grundskolan och lär ut sin ideologi. Enligt Feministparaplyet så är kvinnor som grupp underställda män som grupp, samt att man ska vara medveten om att det intersektionella perspektivet är ett sätt att belysa samhällets maktstrukturer. Det intersektionella perspektivet är en teori som utöver tankar om könsmaktordning innehåller ”kritisk rasteori”. Fräscht va?
Varför ska våra barn i grundskolan behöva tutas i sådant från partiska aktivister under skoltid? Jag tycker att det är fruktansvärt mot barnen.
Vi har en jättebra grundskola, med en utmärkt lärarkår, varför är just frågan om könsnormer av sådan art att vissa politiker anser att lärarna inte skulle klara av att lära ut den? Den frågan bör man nog fundera på som förälder.
Som en del av regeringsblocket så borde jag givetvis sköta detta diskret, och det har jag försökt med i första hand, utan att lyckas. Men barnen är för skyddsvärda för att jag ska kunna vara tyst.
Folk får ha vilka knasiga ideér dom vill, men snälla, lämna barnen ifred!
Tack för ordet,
Stellan Egeland
Obunden Samling