Yle spred en falsk nyhet: ”Den föregående månaden, september, var den hittills varmaste septembermånaden på jorden, enligt Copernicus som är EU:s jordobservationsprogram.”
Låter exakt och korrekt, men är en lögn. Troligen gjord av en klimatalarmist. Var inte rädda! Det finns inget klimathot! Öknarna krymper och skördarna ökar då temperaturen och koldioxidhalten stiger.
På hemsidan har Copernicus data från och med 1979, så jag frågade om vilken tidsperiod det gällde, men inget svar. På Åland påstods en sommar att det var ”varmast någonsin”, och hänvisade till en väderstation, som inledde sin verksamhet på 1970-talet.
Även Nya Åland tar okritiskt denna lögn i sin klimatalarmistiska ledare: ”En hisnande omställning.” Media skrämmer småbarn och lockar politiker att slösa avlatspenningar på ”klimathotet”.
Men Copernicus saknar antagligen uppgifterna om de medeltida värmeperioderna då de odlade vin i England och då Grönland var grönt och befolkades eller uppgifter om den romerska värmeperioden eller den långa värmeperioden under bronsåldern. Att det var 10-15 grader varmare då primaterna utvecklades för 50 miljoner år sedan känner de kanske inte till, eller att koldioxiden då var 2 till 5 gånger högre än nu.
Jag kom att tänka på Staffan Mörner, lärare i filosofi, som jag träffade på den alternativa Bokmässan i Huddinge härom veckan då han presenterade sin bok: ”Borde man oroa sig för klomathotet? Svaret var: ”Nej!”. Han har skrivit boken för sina fyra barn, så att de inte skall behöva ha någon klimatångest.
Han visar hur NASA förvränger och justerar ner gamla data för att ”bevisa” att vi skulle ha ett hot. Men klimatet har, tack och lov, blivit varmare sedan 1850-talet, som ju används som jämförelse. Finland upplevde sin sista hungersnöd under missväxten 1867 till 1869 – ett resultat av det kalla klimatet.
Temperaturen steg sedan fram till 1940-talet, men gick ner då industrialiseringen kom igång; läs ökad förbränning av kol och olja. På 1970-talet var man rädd för en ny istid. Då temperaturen igen steg på 1980-talet så började man tala om uppvärmning på grund av koldioxiden. Den hade under 1800-talet gått ner till 280 ppm, vilket närmade sig gränsen för att växten skulle överleva.
Mörner skriver att forskarna visar att det finns två olika cykler för solaktiviteten och en havsström kring Arktis som påverkar temperaturen. I slutet av 1900-talet gjorde alla tre att temperaturen steg. Sedan har den stabiliserats, och kommer troligen nu att går ner. Det går inte att studera klimatet med data, som börjar från 1980-talet. Det behövs hundratals år.
Mörner, och många andra, visar att rapporterna från FNs klimatpanel IPCC har redigerats för att passa det politiska budskapet och att många av de som deltar i arbetet är skeptiska till hur rapporterna görs upp, dess vetenskapliga grunder och att man inte beaktar andra faktorer, som påverkar klimatet. Han har citat från ett hundratal forskare, som uttrycker sig så kritiskt att klimatalarmisterna kunde sätta ”klimatförnekar”-stämpeln i pannan på dem.
Tyvärr använder sig många politiker IPCCs slutsatser som en bibel i sina beslut. Energisystemexperten och debattören Elsa Widding varnar för att EUs ”klimatpengar” gör att vi försummar miljöpolitiken.
På Åland måste vi prioritera våra medel på bästa sätt. Vi måste sänka arbetslösheten, höja BNP och förbättra miljön. Vi kan inte påverka världens klimat. Det är bortkastade pengar.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
Medlem i finans- och näringsutskottet