Helsingfors tingsrätt dömde i mitten av 2019 den 22-årige Antonio Viitanen till fängelse i en av de första domarna enligt den nya lagen mot barnvåldtäkt. Tidigare har våldtäkt räknats som våldtäkt oavsett offrets ålder enligt finsk lag, och i de fall offret varit ett barn har gärningsmannen också dömts för sexuellt utnyttjande av barn för att öka hans straff. Sedan april 2019 är våldtäkt av barn en egen brottsrubricering, vars minsta straff är 4 års fängelse och högst straff 12 års fängelse.
Helsingfors hovrätt R 19/2644
Enligt åklagaren hade Viitanen haft samlag med en 15-årig flicka genom att tvinga henne med våld och hot. Flickan hade försökt kämpat emot, men blivit fasthållen. Enligt åklagaren hade Viitanen skadat hennes utveckling och begått sin gärning på ett särskilt förödmjukande sätt.
Nekade till alla anklagelser
Viitanen nekade till anklagelserna och menade att flickan frivilligt haft samlag med honom och att han inte känt till hennes ålder. Hon hade varit strax under 16.
Flickan hade blivit bekant med Viitanen genom sina vänner och hade fått ett meddelande från honom där han bad henne att komma till Helsingfors centrum. Hon hade sedan följt honom till en lägenhet.
I lägenheten hade det varit en fest och flickan hade blivit redlöst berusad. När hon låg och sov hade Viitanen gått ner i sängen och sedan våldtagit henne medan övriga festdeltagare sov, förutom två vittnen som hade varit inne på toaletten. Viitanen hade enligt flickan sagt ”Jag våldtar dig nu” under våldtäkten.
Enligt Viitanen hade han träffat flickan på järnvägsstationen, där hon bett om att få husrum och hotat med att hoppa framför tåget ifall han inte hjälpte henne. Sällskapet hade därför tagit med flickan till lägenheten. Kvällen hade fortlöpt normalt i lägenheten, tills polisen kommit på grund av grannarna. På natten hade flickan frivilligt försökt haft samlag med honom. Han hade tidigare frågat om hennes ålder och hon hade sagt att hon var 16.
Vittnen i form av personal från barnhemmet och sjukhuset berättade om flickans historia, som ofta ändrats beroende på vem som frågat. En flicka som varit i lägenheten hade sovit i närheten och inte lagt märke till att parterna skulle ha haft samlag. Däremot menade hon att 15-åringen hade varit efterhängsen mot Viitanen under kvällen.
Skyldig bortom allt tvivel
Tingsrätten ansåg det bevisat bortom allt rimligt tvivel att Viitanen gjort sig skyldig till grov barnvåldtäkt. Domen överklagades både av åklagaren och Viitanen.
Åklagaren tyckte att tingsrättens dom varit allt för mild och att Viitanens straff skulle höjas till minst fem års fängelse. Åldersskillnaden hade varit mer än sex år och parterna hade inte varit i något förhållande vid tidpunkten för gärningen. Viitanen hade använt våld mot sitt offer och förödmjukat henne.
Försvaret menade istället att det inte funnits tillräckliga bevis mot Viitanen och att flickan ändrat sin historia under utredningens lopp. Försvaret menade också att hennes berättelse var osannolik och inte hade stöd av andra bevis.
Vittnen höll fast vid att inget brott skett
Flickan berättade i hovrätten att ett av vittnena – lägenhetsinnehavaren – försökt hindra henne att prata med polisen när patrullen kom till lägenheten under natten. Under våldtäkten hade hon ropat åt Viitanen att sluta och hon förstod inte varför de andra personerna i lägenheten inte hade hjälpt henne. Hon hade inte varit välbekant med någon av personerna i lägenheten.
Lägenhetsinnehavaren vittnade i hovrätten och sade att han inte lagt märke till att något samlag skulle ha skett mellan Viitanen och någon flicka eller kvinna.
En flicka som kallats att vittna berättade att åtta personer varit i lägenheten under kvällen och att hon varit vaken hela kvällen. Hon hade inte märkt något samlag. Åklagaren hade däremot bevis på att flickvittnet på förhand blivit instruerad av lägenhetsinnehavaren i vad hon skulle säga till polisen och till hovrätten.
Offret hade inte haft några synliga skador efter samlaget, vilket försvaret menade minskade trovärdigheten i hennes berättelse. Hon hade dessutom två gånger i barnhemmet sagt att hon inte blivit tvingad. Försvaret menade också att hon inte bett om hjälp, trots att det fanns andra personer i lägenheten, vilket minskade trovärdigheten i att det skulle ha rört sig om någon våldtäkt.
Hovrätten konstaterade att flickan strax efter händelsen rapporterat om våldet hon utsatts för till flera olika parter – inklusive till läkare – på ett detaljerat och konsekvent sätt. Att flickan nekat händelsen till andra personer ansågs inte av hovrätten vara något exceptionellt, inte heller ansågs avsaknaden av synbara tecken på våld vara något märkvärdigt.
Hovrätten ansåg däremot inte att Viitanens berättelse varit trovärdig, inte heller vittnenas. Tingsrätten straff skärptes därför och Vangittu Antonio Lauri Juhani Viitanen till 5 år och 6 månaders fängelse för grov barnvåldtäkt