Centralmakten i Bryssel blir allt djärvare i sina ambitioner och nu ligger kulakerna i skottgluggen för Europeiska Unionens socialistiska projekt.
Europeiska Kommissionen har via sitt miljödirektorat sänt den åländska landskapsregeringen ett krav om att minst 30% av de åländska landområdena och minst 30% av de åländska vattenområdena ska konfiskeras från civilbefolkningen före 2030. Utöver detta ska delstaterna inom EU senast 2023 kunna visa ”betydande framsteg” i att följa pålagan.
”Orimliga krav”
Kravet bör inte komma som någon överraskning för den som är bekant med hur socialism utövas, men landskapsregeringen tycks ändå svara något häpet på kraven och hoten från EU – som hänvisar till koldioxid som ett svepskäl för konfiskeringarna.
”Även om det finns inventeringsdata från både terrestra och marina områden och en pågående process finns för utvecklande av Natura 2000-nätverket inom Åland, ter sig kraven att inom den uppsatta tidtabellen uppnå de arealmässiga målsättningarna orimliga”, skriver utvecklingsminister Alfons Röblom i landskapsregeringens svar till kraven.
Inom 10% av land- och vattenarealerna vill EU förbjuda allt skogsbruk, samt all jakt och fiske – något som LR reagerar kraftigt på:
”I utkastet till ”Technical Notes” med kriterier för områden som ska hysa strikt skydd jämställs skogsbruk, jakt och fiske oväntat med gruvdrift och det visar att man (EU) inte förstått innebörden av förnyelsebara naturresurser. Landskapsregeringen vill poängtera att både jakt och fiske kan bedrivas hållbart även inom skyddade områden”, skriver Röblom.
Han utvecklar LRs ställningstagande och skriver att en lagligt reglerad jakt är ett hållbart utnyttjande av en förnyelsebar naturresurs och ingalunda kan jämföras med gruvdrift eller andra oåterkalleliga ingrepp i naturen.
”Försöker utestänga människan från naturen”
Landskapsregeringen fortsätter med att beskriva EUs metod med procentuella arealer som ska konfiskeras som ”en olycklig väg att gå”.
”Man bör även komma ihåg att en stor del av den biodiversitet som finns idag har skapats eller upprätthålls av mänsklig aktivitet och ett anpassat skogsbruk kan i vissa fall vara bättre än ett strikt skydd. En lönsamhet i skogsbruket gör även att privata markägare har en större vilja att bevara områden som är viktiga för den biologiska mångfalden”, skriver Röblom – som understryker att skogsbrukspolitiken bör vara en nationell behörighet och inte dikteras av EU.
”Att föreslå ett kategoriskt förbud mot jakt på minst 10 % av arealen är att betrakta som ett oskäligt angrepp mot en förnuftig användning av en naturresurs”, skriver Röblom och fortsätter:
”Kommissionen är inne på en linje som i stor utsträckning försöker utestänga människan från naturen, när vi i stället har allt att vinna på att involvera den. Alla sätt som får människor att vistas och ta del av naturen, får dem att värdesätta den, vilket är själva grunden till ett långsiktigt bevarande.”
Röblom skriver också om ”mycket svåra motsättningar” som kommer att uppstå mellan makthavare och folket ifall landområdena konfiskeras på Åland utan att kunna erbjuda markägarna fortsatt jakträtt. Samma konflikter kan också uppstå vid konfiskering av fiskevatten.
På bilden: Bolsjevikerna konfiskerade genom krig och terror all mark från civilbefolkningen i Sovjetunionen för att uppnå sina socialistiska mål. En process de själva kallade ”avkulakisering”.