En finsk åldring döms till fyra års fängelse för dråpförsök efter att ha skjutit sin kamrat i knäet under ett dryckesgille dem två emellan på en stuga i Lappo. Mannen hävdade nödvärn, men hade inget att backa upp sina påståenden med och den tekniska bevisningen emot sig.
Enligt åklagaren hade drygt 80 år gamle Taisto Jalamo gjort sig skyldig till dråpförsök genom att skjuta en dryckeskamrat i knäet med ett hagelgevär på bara ett par meters avstånd i sin stuga i Lappo.
Offret förlorade stora mängder blod efter skottet och svävade i livsfara där han lämnades av Jalamo att dö på stuggolvet i fem timmar innan han räddades.
”Med beaktande av att Jalamo har riktat ett skott mot områden på kroppen där viktiga blodkärl är belägna och därefter underlåtit att påkalla hjälp eller vidtagit räddningsåtgärder, måste han ha avsett att döda målsägande eller åtminstone ha räknat med eller ansett att det fanns en övervägande sannolikhet för att denne dör. Då Jalamo avlossat skottet från höften har han saknat eller haft begränsad möjlighet att sikta och således förhållit sig likgiltig till var skottet träffar”, skrev åklagaren i sin stämningsansökan.
Offret fick permanenta skador i knäet. Åklagaren och offer krävde över €150 000 i skadestånd och ersättning för sjukvårdskostnader av Jalamo. Jalamo erkände skottet, men hävdade nödvärn. Han nekade till alla anspråk på skadestånd till den andre mannen.
Polisens undersökning av Jalamos telefon visade att han lite efter kl 14 försökt ringa till grannen och att grannen försökt ringa tillbaka. Han hade lyckats med några korta samtal på 7 till 30 sekunder.
Koskenkorva gav minnesluckor
DOKUMENT
Ålands tingsrätt R 20/129
Offret berättade i rätten att han varit kamrat med Jalamo en längre tid och att de skulle ut till stugan för att ta upp en båt. De hade spenderat kvällen med att supa och offret mindes inte desto mer än att han suttit följande dag med Jalamo vid köksbordet och tittat på havet. Nästa minne var att han vaknade upp på akuten. Offret kunde inte minnas något gräl eller att han skulle ha varit våldsam eller hotat Jalamo.
Vid akuten i Åbo skedde ingen operation, utan läkarna fokuserade på att rädda mannens liv. Han transporterades därefter till Uleåborg för att opereras, där läkarna tog ut hagel och bly ur knäet. Mannen berättade om totalt fyra plågsamma operationer under stark narkos. Han kunde därför inte minnas något av vad han berättat för polisen under det första förhöret på Uleåborgs sjukhus.
Jalamo berättade att de var till stugan för att täcka över en båt och började supa så gott som genast när hans vän kom till stugan. Under dagen i fråga hade de suttit vid köksbordet och druckit Koskenkorva och grälat om var vem skulle sova. Enligt Jalamo hade hans kamrat varit förbannad och aggresiv. Några hot hade inte uttalats, men Jalamo kände ändå skräck. Han hade varnat kamraten att inte ta ett steg till, för då skjuter han. Kamraten hade ändå klivit fram och Jalamo sköt honom. Han berättade att han varit rädd, panikslagen och berusad. Bägge män var enligt Jalamo vettlöst berusade.
Efter händelsen hade Jalamo försökt ringa till grannen, men haft problem med att behärska tekniken. Sedan hade han ”gömt sig som ett barn” på grund av chock. Han hade aldrig någon avsikt att ta livet av sin vän och förstod inte hur allvarligt vännen var skadad. Han hade valt att ringa grannen istället för 112 för att det var ett mycket snabbare sätt att få hjälp på plats.
Byssbor kom till undsättning
Grannen var kallad att vittna. Han hade varit på jobb då Jalamo försökte ringa. Han försökte ringa tillbaka, men samtalen bröts bara och de hade aldrig någon konversation. Efter jobbet åkte han till Jalamos stuga och hittade offret på golvet i en blodpöl. Grannen hade letat runt i huset och märkt att sovrummet var barrikaderat. Jalamo låg där och sov. Grannen ringde en bekant som genast kom till platsen. Grannen försökte väcka Jalamo, som långsamt kom ur sitt rus och ur sovrummet.
Grannens bekanta larmade hälsovårdare. De förband offrets skador med handdukar och lakan och tog vara på honom så gott de kunde. Grannens bekanta berättade att bägge parter hade varit kraftigt berusade. Jalamo hade berättat att han känt sig hotad. Offret var inte vid tillräckligt medvetande för att berätta någonting.
En karl ur räddningstjänsten var kallad att vittna och berättade att lakanet som lindats runt offrets ben inte fått stopp på blödningen. Offret hade varit vid medvetande, men berusat. Enligt vittnet skulle offret i sinom tid förblött om han lämnats där.
Teknisk bevisning fällde skytten
För tingsrätten blev det en fråga att avgöra ifall skottet hade avfyrats i nödvärn. Jalamo berättade att hans kamrat aldrig tidigare varit hotfull eller våldsam mot honom, men att han såg en blick i honom som gav honom minne från ett livshotande angrepp han genomlevt i Afrika. Jalamo berättade att han var en god skytt och siktat mot knäet för att vännen inte skulle dö av skottet. Han var medveten om hur förödande ett hagelskott är på så kort avstånd och sade att han aldrig hade gjort det samma i nyktert tillstånd.
Den tekniska bevisningen talade emot Jalamos berättelse om att kamraten klivit emot honom. Skottet hade träffat vid sidan av knäet och gåt ur på insidan, vilket bevisade att Jalamo skjutit kamraten från sidan. Yrkandet om nödvärn förkastades.
Offret var tidigare en aktiv motionär och friluftsmänniska, men skottskadorna har omöjliggjort en fortsatt sådan livsstil. Han hade även tvingats operera in en knäprotes. Han känner smärta när han rör sig och kan inte sköta sina gårdssysslor. Den nya livssituationen beskriver offret som mycket psykiskt påfrestande och han anser att hans liv blivit förkortat med minst 10 år på grund av hans fysiska och psykiska försämring.
Under ett tidigare polisförhör hade offret däremot uttryckligen sagt och skrivit under att han inte hade några straff- eller ersättningsyrkanden mot Jalamo och att han var medveten om att han inte senare hade rätt att göra några yrkanden.
Offret menade att han varit nyopererad och därför under påverkan av stark narkotika under förhöret och att han inte begrep vad han skrev under på. Tingsrätten ansåg att förklaringen var rimlig och gav offret rätt att göra yrkanden och anspråk på skadestånd.
Offret hade inte lämnat in någon utredning som stöder hur omfattande han hävdade att han invalidiserats av skadorna, trots att det hade varit både enkelt och billigt att få det gjort.
Taisto Santeri Jalamo, född 1940, dömdes till 4 års fängelse för dråpförsök. Han ska betala sammanlagt €35 000 i skadestånd och ersättningar till sitt offer. Vapen och ammunition förverkas till staten. Domen har inte vunnit laga kraft.