Det åländska vänsterpolitiska samfundet Fredsinstitutet får årligen €20 000 i bidrag för att ordna de så kallade ”Kastelholmssamtalen” på våren – där de inbjudna talarna i huvudsak är nordiska politiker, journalister och aktivister. Landskapsregeringen tillämpar sällsynt låga krav på hur föreningen ska redovisa hur bidragspengarna används och föreningens ordförande Roger Nordlund (C) vet inte själv vart pengarna gått.
Ålands Nyheter har sedan tre år tillbaka begärt ut mer detaljerade redovisningar från Fredsinstitutet – som hittills vägrat. I den redovisning som lämnas in till landskapsregeringen förekommer endast två utgiftsposter: ”personal” och ”övriga kostnader”. En djupare grävning i LRs transaktioner under 2019 visar däremot att Fredsinstitutet – trots det stora bidraget – vägrat betala för förplägnaden i samband med konferensen. Istället skickades ifjol en räkning på närmare €3000 till lagtinget för en lyxmiddag på slottet och en räkning på €1000 till landskapsregeringen för snittar och dryck till deltagarna för fjolårets Kastelholmssamtal.
Samtal skedde via videolänk i år
På grund av oron för smittan Covid-19 kunde Kastelholmssamtalen inte hållas på plats i år, utan skedde istället enbart via videolänk. Trots detta har organisationen hävdat lika höga kostnader som tidigare år för evenemanget i sin bidragsredovisning till landskapsregeringen. I samma tradition som tidigare år präglades också årets konferens av deltagarnas fördömande av ideologier som skiljer sig från deras egna, samt deltagarnas ödmjuka beröm till sig själva och varandra.
Stort fnittrande om folkmord
Den inbjudna gästen Margot Wallström (S) förklarade att världen efter pandemin av Covid-19 måste underordna sig vänsterideologin Agenda2030 och inte får låta ”ohämmad kapitalism” styra. Deltagarna tog också upp lättsammare ämnen som folkmord och det blev väldigt fnittrigt under en stund när de frågade sig om miljöförstöring kunde kallas ”naturmord” och på så sätt jämföras med folkmord.
Fredsinstitutet anger att de använt företaget Audiotrade för att ordna videokonferensen, men uppger inte för landskapsregeringen vad produktionen har kostat. Däremot hävdar de att konferensen totalt kostat €30 000, varav €20 000 ska ha gått till personal. Trots de stora kostnaderna och de viktiga gästerna har intresset varit väldigt svalt för Kastelholmssamtalen – som endast haft 170 lyssnare sedan det publicerades i mars. Fredsinstitutet hävdar själva att de haft dubbelt fler lyssnare än så. Ålands Nyheter har pratat med föreningens ordförande Roger Nordlund för att försöka få klarhet i hur bidragspengarna används – och varför resultatet blivit så dåligt.
Vilka var de viktigaste punkterna som gästerna tog upp enligt dig?
– Det viktigaste tycker jag är att man lyfter upp problematiken med krig och miljö. Dels är krig i sig alltid en stor miljökatastrof och så kan man svänga på det också att miljö och klimatförändringarna sannolikt är den största orsaken till varför det kan bli krig i framtiden när det blir torka och kanske svält. Det blir olika saker som gör att människor börjar röra på sig och det blir trångt om naturresurserna.
– Jag har själv talat ganska mycket för att Fredsinstitutet ska slå vakt om det här. [Ohörbart] sitt grunduppdrag, men också att man mer och mer måste tänka på aspekterna med miljön. Det tycker jag att deltagarna tog upp ur olika synvinklar.
Margot Wallström var ny som gäst, vilken var den mest intressanta insikten hon gav?
– Det var inte riktigt igår, men jag minns att hon relaterade till saker hon varit med om under sitt politiska liv, framförallt som EU-kommissionär och olika situationer.
Kastelholmssamtalet kostade €30 000 i år, vad har pengarna egentligen gått till?
– Jag har inte sett någon kostnadsredovisning, men sannolikt har det gått en hel del till att få tekniken att fungera. Det var inte ett traditionellt Kastelholmssamtal det här året och det såg länge ut som att det inte skulle bli något Kastelholmssamtal. Sedan beslöts det att man ändå skulle försöka göra det digitalt. En av de bra grejerna med det här året är att det bevisades att det går att genomföra ett samtal digitalt och det öppnar upp för att kunna ha olika människor med från olika delar av världen utan att det ska bli allt för många resor och kostnader i framtiden. Det har gett en ny dimension till Kastelholmssamtalen.
– Sedan måste jag hänvisa till kansliet, som säkert kan ge dig mer information.
När man ser videon från samtalet slås man av hur undermålig produktionskvalitén faktiskt är. Vad har ni betalat för produktionen och hur vart kvalitén så dålig?
– Jag kan tyvärr inte svara på den frågan, för jag har inte de siffrorna.
Hur många har varit anställda eller anlitade för att ordna samtalet?
– Det har varit en projektanställd person för varje samtal och sedan har kostnaderna fördelats på de andra som deltar i planeringen under den närmsta tiden före.
Vet du vad de har i timlön?
– Det kan jag inte säga på rak arm. Lönerna är nog inte så väldigt överväldigande och alla i styrelsen jobbar ideellt.
Vet du vad de övriga kostnaderna på €10 000 har använts för?
– Jag kan tänka mig att marknadsföringen säkert kostat en del, att få ut information i olika kanaler och i media. Jag vågar inte säga på rak arm, utan jag behöver kolla upp med institutet så att jag inte säger något fel som jag får ångra.
Varför lämnar inte Fredsinstitutet in någon ordentlig redovisning till landskapsregeringen, där man kan se hur bidraget på €20 000 använts?
– Jag utgår ifrån att man gett en sådan redovisning som landskapsregeringen godkänner. Annars skulle de inte ha fått pengarna godkända heller.
Är det något som hindrar Fredsinstitutet från att redovisa mer detaljerat? Nu redovisas ”personalkostnader” och ”övriga kostnader” utan att man desto mer vet vad pengarna används för.
– Det kan säkert göras mera exakt. Jag antar att de gör det på det sättet att det uppfyller de krav som finns för att kunna erhålla de här pengarna.
Sedan mars är det endast 170 personer som har lyssnat på det senaste Kastelholmssamtalet enligt NIPÅ. Är det värt att fortsätta?
– 170 personer är ändå faktiskt lite mer än vad det är när man ordnar det på ordinarie sätt på Kastelholm. Jag vågar inte exakt säga, men jag skulle tippa på att det är runt 100 personer som får plats där.
– Jag kan hålla med om att man skulle ha önskat att det hade varit flera, men samtidigt är tanken med Ålands-exemplet att sådana personer som har nytta av det kan hitta något. Ålands självstyrelse och demilitarisering är inte en modell som kan appliceras någon annanstans rakt av, utan tanken är att man ska kunna få ideér för hur någon del kan passa någonstans på konfliktområden runt om i världen. Då kan det räcka med att någon eller några sådana personer kan hitta någonting sådant och då är det mycket värt.
Hur tror du att de ska ta till sig samtalen när de sker på svenska?
– I sådana fall måste man naturligtvis använda sig av tolk och det är en fråga som vi har diskuterat flera gånger ifall man ska använda sig av engelska som arbetsspråk istället, men hittills har man bedömt att det ändå är en av grejerna med att det här arrangeras på det självstyrda och enspråkigt svenska Åland. Det är en pågående diskussion kring det. Utav den sammanfattning som görs efteråt går mycket av informationen ut på engelska från Fredsinstitutet.
Förutom bidragen för Kastelholmssamtalet får Ålands Fredsinstitut ytterligare €200 000 i bidrag varje år av landskapsregeringen. Men aptiten på pengar är större än så – för ett par år sedan publicerade organisationen en insändare i de åländska tidningarna där de krävde att få ett extra bidrag på €10 miljoner.