Kvotflyktingar som kommit till Åland vill ha en moské för männen och känner sig fängslade på Åland när de inte får finska medborgarskap och finska pass. Detta framkommer i en avhandling flyktingarbetaren Gun Lindman gjort tillsammans med fyra av de totalt sju flyktingsamordnare anställda inom landskapet. Avhandlingen har finansierats av Röda Korset.
Rapporten – som är den första i sitt slag – är baserad på intervjuer med vuxna kvotflyktingar som kommit till Åland under 2015 och 2016, samt flyktingsamordnarnas erfarenheter. Fem av de intervjuade flyktingarna var män och fem var kvinnor. Enligt Lindman reflekterar de utvalda citaten i rapporten synpunkterna hos gruppen som helhet och hon önskar att hennes avhandling ska ligga till grund för framtida migrationspolitik.
Flyktingarna väl behandlade på Åland
För närvarande ska runt 100 kvotflyktingar befinna sig på Åland, vilket kommer att ökas med 27 människor i höst, efter att åländska kommuner ställt krav på finska staten om att få ta emot fler. De flesta kvotflyktingar på Åland har sitt ursprung i Syrien eller Iran.
Alla flyktingar berättar att de blivit väl mottagna på Åland och att de känner sig trygga och behandlade som medmänniskor i landskapet, men klagar över sin ekonomiska situation och svårigheterna i att hitta anställning och utbildningsmöjligheter utan tillräckliga språkkunskaper.
– Vi kom till ett europeiskt land. Jag känner mig som en fånge, vi slipper inte ut, vi kan inte återvända till mitt land där folk pratar mitt språk.
Kräver finska pass för att kunna resa fritt
I intervjuerna kräver flyktingarna upprepade gånger att få finska medborgarskap och finska pass så att de kan röra sig fritt i världen:
– Utan medborgarskap och ett pass kan man inte röra sig fritt och känner sig instängd.
– Att vara utan ett pass känns som att sitta i fängelse.
Flyktingarna menade att de upplevt en viss rasism i sina kontakter med allmänheten och myndigheter.
– Vi är muslimer, men inte terrorister som IS, det är en skillnad inte alla förstår. Därför finns rasism, men väldigt lite.
Missnöjda med boendeförhållanden
Ingen av flyktingarna som funnit arbete sade sig ha upplevt rasism eller mobbning på sina arbetsplatser. Flyktingarna var inte nöjda med de boenden som ordnats för dem, och klagade över drag, kyla och fukt.
– Min lägenhet är kall, vi fryser och det är en gammal byggnad, det påverkar min hälsa.
Gemensamt för flyktingarna var att de var lågutbildade eller, såsom bland kvinnorna, helt utan utbildning. Endast en kvinna hade ett oavlönat arbete. Övriga kvinnliga flyktingar stannade hemma med sina barn eller var pensionerade.
Flyktingarna var nöjda med den hälsovård de vid ankomst fått av ÅHS och den sjukvård deras barn åtnjuter genom skolan, men klagade över att inte få den tandvård de behöver samt bristen på tolkar.
– Jag förstår inte vad doktorn säger eller vilka rekommendationer han ger, jag vet inte vilka mediciner jag ska ta eller hur jag ska ta hand om mig själv.
Vill att landskapsregeringen lär islam till ålänningarna
Enligt flyktingarna kan de utöva sin religion på Åland, men att det ”inte är det samma” som i deras hemland. De menar att de muslimska männen har sämre möjligheter än kvinnorna att utöva sin religion. Enligt flyktingarna duger det att be i hemmet om man bara är en kvinna, men för männen behövs en moské på Åland för att förrätta fredagsbönen:
– Det är viktigt för oss att utöva vår religion. Vi vill att det ska finnas en moské här.
Flyktingarna menade också att lokalbefolkningen inte förstod deras religion och krävde att landskapsregeringen lär islam till ålänningarna.
Flyktingsamordnare ville ha multikulturella dagar
De flyktingsamordnare som intervjuades i avhandlingen höll samtliga med varandra om att deras tjänster behövdes, samt framhöll vikten av att tillräckliga budgetmedel ges av kommunerna för att ta hand om flyktingar. Enligt dem har många flyktingar utsatts för våld, frihetsberövande och tortyr och de tyckte att samhället och skolor borde ordna ”multikulturella dagar” med dans och matlagning. De lade även vikt vid att flyktingar ges information om hur de ska få finska medborgarskap och pass, samt information om hur de ska få socialbidrag ”för att bli goda medborgare”.
Till skillnad från flyktingarna själva ansåg samordnarna att de boenden som myndigheter ordnat var av god standard, men att utbildningsmöjligheterna för invandrare är otillräckliga och de framhöll ett behov av att ge grundskoleutbildning åt vuxna invandrare.
Lindmans rapport var från början tänkt att behandla människor som kommit till Åland som kvotflyktingar mellan 2008 och 2012, men endast en av tjugo tillfrågade hade varit intresserad av att låta sig intervjuas.
Rekommenderar mer pengar och specialbehandling för flyktingar
Lindman rekommenderar att landskapsregeringen inrättar en separat flyktingmyndighet, säkerställer ”tillräckliga” budgetmedel för kommunernas flyktingmottagning och ordnar informationsdagar för att lära ålänningarna om flyktingarnas ursprung, kultur och religion.
Lindman vill också att kommunerna ska inrätta separata socialtjänster för flyktingar, anslå budgetmedel för integration av flyktingar, upprätta integrationsplaner för varje enskild flykting, anställa en flyktingsamordnare för varje kommun, ordna informationsdagar och informationsmöten, ordna mötesplatser för flyktingar, förbereda lokalbefolkningen före flyktingarnas ankomst och ordna så kallade språkbad.
Vidare rekommenderar Lindman en flyktingsamordnare för ÅHS, enklare tillgång till mentalvård, långtidsplaner för flyktingars hälsovård, grundskoleutbildning för vuxna invandrare, svenskakurser för gravida flyktingar, validering av kurser, ”multikulturella” informationsdagar och aktiviteter för gymnasieskolor, grundskolor och förskolan.
Flyktingar ska också uppmuntras att starta sina egna företag, såsom restauranger och butiker med inriktning på orientaliska kläder och ingredienser. Lindman vill också att politiker ska lära sig om flyktingarnas bakgrunder, kultur och religion, samt att de rekommenderas att ge mer pengar till kommunerna för invandringen.