Regeringens nya coronabudget har fel prioriteringar. Den är för liten och det går för långsamt. Jag sågar den ändå inte vid fotknölarna nu, då vi från Åländsk demokrati ser det som en process, och väntar på nästa budget innan den slutliga domen.
Detta kan ses som en kritik mot budgeten och som önskemål för nästa budget.
Vi prioriterar personer och företag, inte kommuner. Regeringen sägs däremot vara en kommundirektörs-regering.
Då den första tilläggsbudgeten presenterades så sades att 10 extra miljoner skulle gå till personer och 10 extra miljoner skulle gå till företag.
Men gick 10 miljoner till personer? Och var de extra? Det var 5 miljoner till AMS för att betala understöd. Det var väl enligt gällande lag och inte nytt eller extra?
Och 30-lappen, till permitterade? Om de inte hade fått den (vilket var bra), så hade kanske kommunerna tvingats att betala större bostadsbidrag och kanske andra stöd. Man kan se det som 5 miljoner till kommunerna, även om personer var mottagare. Egentligen fick kanske inte ”personer” något extra i den första corona-budgeten.
Låt mig backa bandet för den som kanske inte minns när vi hade en liknande kris. Det var recessionen på 1990-talet. Men den 4 maj 2020 var arbetslösheten den högsta någonsin på Åland. Krisen på 1990-talet kallades bankkris. De ansågs huvudskyldiga men även alltför viktiga för att få gå omkull. Därför gavs stora stöd åt dem. Den slutliga förlusten för staten blev 35 miljarder eller tre gånger större än krigsskadeståndet till Sovjetunionen. Effekterna blev att 300.000 företag och privatpersoner fick långa betalningsproblem och bankkrisen ledde till 14.000 självmord. Detta är något vi måste undvika denna gång. Därför måste vi stöda personer och företag. Jag minns inte att en enda kommun skulle ha avlidit till följd av 90-talskrisen.
Men nu vill LR ge ytterligare 5 miljoner till kommunerna. 1,5 miljon som förebyggande utkomststöd till personer, vilket vi stöder. Och ytterligare 3,5 miljoner för att kompensera kommunerna för minskade inkomster, viket vi inte stöder.
Resultatet så här långt blir att kommunerna får nästan 10 miljoner medan personer får 1,5 miljon. En felaktig prioritering, enligt vår mening. Jag läste igenom Vihriäläs rapport till Marin-regeringen i helgen och noterade att den en enda gång nämner ordet ”kommun”. Att jag stöder tankegångarna i rapporten kanske inte är så överraskande då en av författarna är min tidigare lärare och senare kollega på Hanken i Helsingfors; nobelpristagaren, Bengt Holmström. Den rapporten har en gedigen nationalekonomisk bakgrund, vilket man kanske inte kan säga om regeringens coronabudgetar.
LR säger att vi måste ta ett lån i höst – från banken eller från pensionsfonden. Vi kan tänka oss lån för att hjälpa personer, vuxna och barn samt företag, men inte lån till drift och inte till lån för att ge pengar åt kommunerna.
Vad behövs? Vi får en indikation då riksregeringen talar om att ta 20 miljarder extra i lån. Med 0,47% motsvarar det hela 94 miljoner euro för Åland. Då klumpsumman minskar med 25 miljoner, skulle det ge ett underskott på 125 miljoner euro för 2020. Men detta måste vi tyvärr bereda oss för.
I Vihriälä-rapporten finns en internationell jämförelse över olika coronastöd. I helgen hörde jag att rika USA nu spenderat 3.000 miljarder dollar. Det motsvarar 250 miljoner för Åland. Fattiga Portugal har satsat 12,4% av sin BNP på Coronan. Det motsvarar 175 miljoner för Åland. Vi har spenderat 2,4% av BNP.
Så budgeterna har fel prioriteringar, innehåller för lite och går tyvärr för långsamt. Vår regering inledde snabbt med likviditetslån och stöd till företag, och 30-lappen till permitterade, men sedan fick man bilden av att luften gick ur. De talar om sin verktygslåda, men man öppnar den inte. Regeringen verkar ha trott att det gällde ett hundrameterslopp när kanske ett marathon eller en ironman är det korrekta benämningen.
Åland Boost kan vara ett bra verktyg, men Åland behöver mycket, mycket mer.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati