Den landbaserade fiskodlingen Fifax i Eckerö har varit på uppbyggnad i många år, men plågats av förseningar och svåra finanser, som fortfarande idag är väldigt ansträngda. Investerarna har hittills lagt in närmare €30 miljoner i megaprojektet och det återstår ännu att om några år köpa loss själva fabrikshallen från det halvt offentligt ägda bolaget F-Fast för runt €10 miljoner.
För ett tag sedan kunde Ålands Nyheter avslöja att den svenske multimiljonären Rolf Karlsson diskret gått in som största ägare i Fifax och nu tagit över ordförandeklubban. Samtidigt avslöjades en konflikt rörande miljontals euro mellan Fifax och den norska odlingsjätten AKVA Group.
I en intervju exklusiv för Ålands Nyheters prenumeranter berättar Fifax VD Samppa Ruohtula om företagets expansionsplaner när fabriken är färdigställd. Han ger också svar på dessa högaktuella frågor:
- Vad gäller tvisten med AKVA Group?
- Hur har det gått på Kina-fronten?
- Vad smakar fisken från Fifax?
- Hur kom Rolf Karlsson med i bolaget?
- Kan alla ålänningar få åka och hämta en gratis fisk från fabriken?
Intervjun
Hur har det gått med era nyemissioner?
– Vi har haft två emissioner under 2019 och de är fulltecknade, 11 miljoner euro har vi fått ihop.
Hur har det gått med att konvertera lån till aktier?
– Det är en möjlighet som alltid finns. Det brukar vara i emission som styrelsen beslutar om man kan erbjuda konversioner och det har vi från och till erbjudit. När det har varit möjligt så har en del av kapitallånen konverterats till aktier.
Hur många miljoner i kapitallån har blivit till aktier?
– Det kommer att synas i 2019 års bokslut. Det har hänt en hel del under 2019, men de exakta siffrorna får man se när bokslutet har slagits fast. Ganska mycket av kapitallånen har vi konverterat bort, det är inte så mycket kvar.
Har ni också konverterat andra skulder till aktier?
– Vi har erbjudit att konvertera till exempel leverantörsskulder och en hel del av våra leverantörer har hängt med och då kommit med som aktieägare.
Går det att göra om banklån också till aktier?
– Nej, givetvis inte. Banklån är banklån. De är institut som har helt egna regler, det är helt en annan grej.
Fifax äger byggnader och konstruktioner för 5,5 miljoner euro, trots att F-Fast äger själva hallen. Vad är det för byggnader Fifax äger?
– Det är en hel del där på tomten. F-Fast äger själva hallen, men allt annat som är byggt och fast där är Fifax egendom. Det är en massa grejer där och inne i själva byggnaden är det en hel del av konstruktionerna som syns som konstruktioner i balansräkningen, som inte tillhör själva hallen, men som Fifax själva byggt på tomten, både innanför och utanför byggnaden.
Äger Fifax bassängerna som fiskarna är i?
– De är i princip Fifax bassänger. Varje element i hela huset är inventerat och bokfört på rätt ställe, helt i normal ordning i hur man brukar bokföra grejer.
Ni har redovisat förskottsbetalningar och pågående nyanläggningar för 5,6 miljoner euro, vad gäller det?
– Det är bokföringstekniskt element. När man gör bokslutet vid årsskiftet så är det vissa element man har betalat på förskott som inte ännu är levererat eller pågående nyanläggningar, som är grejer man har betalat för men inte ännu är i balansräkningen. Det har att göra med i vilken fas man är i med ett färdigställa ett projekt.
Men det är inga förskottsbetalningar till F-Fast?
– Det kan vara vad som helst. Det kan till exempel vara att vi har köpt foder som vi har betalat på förhand och som kommer efter årsskiftet. Då går det in på förskottsbetalningar. Eller att man har beställt en maskin som man har betalat något på förhand för. Det är vad som gäller 31.12 i bokslutet, så det kan vara vad som helst.
”I slutändan blev det lite av en tvist och Fifax anser enligt beräkningar att den negativa inverkan som vi har orsakats av AKVA rör sig om mellan 4 och 7 miljoner euro.”
Ni har en tvist med AKVA Group, vad gäller den konkret?
– När man började med projektet valde man AKVA Group – ett ganska stort norskt börsbolag, som är väldigt erfaret och stort i fiskodlingsbranschen på många sätt. De hade kört igång en verksamhet specifikt kring att bygga och leverera RAS-anläggningar. Man valde dem som leverantör för att bygga Fifax anläggning och sedan startade man först en del av anläggning för att odla fisk i. Ett år senare tog man i bruk den andra delen, men det började visa sig att teknologin och processen inte riktigt fungerade som det var planerat och lovat, så Fifax fick själv ta itu med att reda ut och lösa.
I slutändan blev det lite av en tvist och Fifax anser enligt beräkningar att den negativa inverkan som vi har orsakats av AKVA rör sig om mellan 4 och 7 miljoner euro. Den diskussionen pågår fortfarande och är inte avslutad. Det är lite öppet och vi funderar på vad vi ska göra och hur vi ska ta det vidare. Tekniken fungerade inte riktigt som det var menat.
Efter de många krökarna, fördröjningarna och utmaningarna som vi har haft så har vi fått den här processen på en väldigt välfungerande nivå. De gränsvärden vi nu har för utsläpp av kväve och fosfor är väldigt tighta – sällsynt tighta i den här branschen. Vi klarar av dem riktigt okej, så det betyder att vi sitter på en teknologi som helhet som är helt exceptionell när man tittar globalt. Vi kan driva den väldigt miljövänligt på det sättet att våra utsläpp är väldigt små. I början litade man på leverantören, men när det inte blev så som det var menat fick vi ta itu med det själva och förbättra många delar av projektet.
Är det strängare krav för landbaserade än för havsbaserade fiskodlingar?
– Jo. Om man tittar lokalt så opererar de havsbaserade odlingarna med ett miljötillstånd. Ett miljötillstånd behöver du alltid när du släpper ut någonting som i grund och botten inte är tillåtet och då får du på sätt och vis undantag och det är det ett miljötillstånd gäller. Vi opererar helt med väldigt tighta krav. Våra totala utsläpp för anläggningen i full produktion är 200kg fosfor och 1500kg kväve per år och en motsvarande produktion i en havsodling ligger på tiotusentals kilo som man släpper ut. Vi samlar i princip upp allt och det är en pytteliten del fosfor och kväve som vi släpper ut. Allt fiskslam samlar vi upp på torra land och det kan återvändas – det släpps inte ut till havet. Också den lilla mängden vatten som vi släpper ut är väldigt renat.
”Våra totala utsläpp för anläggningen i full produktion är 200kg fosfor och 1500kg kväve per år och en motsvarande produktion i en havsodling ligger på tiotusentals kilo som man släpper ut.”
– Det är skillnad och hela orsaken till varför vi byggde en sådan här anläggning, och varför den här teknologin kommer mer och mer världen runt. På många håll upplever man helt rätt att det på sikt inte är hållbart att släppa ut allt i vattnet. Det är också frågan om att få de här väldigt värdefulla resurserna i nyttobruk så att de inte göder vattnet utan istället tas till vara för den cirkulära ekonomin. Till exempel för gödsel eller för att sätta det i en biogasanläggning för att ta ut energin först och använda det som blir över för gödselproduktion.
Förväntar ni att det kommer en striktare lagstiftning för havsbaserad fiskodling?
– Det tror vi nog. Det syns inte på finska sidan, men till exempel i Sverige har vissa havsodlingsprojekt inte fått sina existerande lov förnyade och det har blivit svårare att få nya lov. Så småningom kommer det antagligen åtminstone här i Östersjön att gå så. Sedan ute i världshaven är det lite annorlunda, det är mera vatten och mindre påtagligt. Man kanske märker mindre av utsläppen, men nu börjar man så småningom mer och mer ta det i beaktande där också. Det är svårt att veta vart regleringarna går, men logiskt om man tänker 10-20 år framåt så är det en helt central aspekt till vart den allmänna atmosfären är på väg.
Hur har det gått med Kina-affären?
– Den affären specifikt som det har rapporterats mest aktivt om i pressen under 2017 och 2018 blir inte av. Köparen bakom blev slutligen tvungen att backa ur. Men vi har andra diskussioner med seriösa kinesiska parter fortfarande, och också på annat håll. Det här väcker ett visst intresse internationellt på grund av att vår lösning är rätt avancerad.
Det har också varit prat om en börsnotering i Sverige?
– Jo, det har vi satt som ett starkt alternativ. Vår första anläggning blir helt färdig här i veckorna. Just den här veckan så har fyra av det sista partiets tolv bassänger redan vatten i sig och reningsverket är delvis vattenfyllt och har börjat köra igång processen. Under de kommande veckorna börjar vi få in fisk för att ta i bruk också det partiet. Nu är vi egentligen i mål med basinvesteringen, så Fifax första fabrik är färdig. Sedan är nästa steg expansion.
Så fort som det är vettigt och möjligt vill vi börja bygga följande anläggning och då krävs det ett större finansieringspaket. Där ser vi att en börsnotering på Nasdaqs First North-lista är ett sätt att gå vidare och där ser vi att den svenska finansmarknaden har hunnit längre fram än den finska och därför är vi intresserade av just den. Vi jobbar mot en sådan lösning, men det blir lite senare ifall vi anser att det är rätt läge.
”Häng mig inte om jag har fått siffran fel, men det betyder att när vår anläggning är klar så fördubblar vi nästan fiskodlingskapaciteten på Åland. ”
Vilka är kraven för att ni ska kunna börsnotera er i Sverige?
– First North-listan är en lite mindre lista, så där är kraven inte lika höga. På huvudlistan måste man ha en högre omsättning och det är också mera krav, såsom internationell standard på bokföringen. Huvudlistan är inte vid det här skedet relevant. Det är ofta så att uppstartsbolag först går på First Norht-listan och sedan kan man senare gå till huvudlistan när man uppnått en större omsättning. Vi börjar närma oss de krav som behövs, så det är helt en möjlig grej.
Bara marknaden är rätt och man ser att våra siffror är i rätt läge så att det är vettigt och vi får den finansiering som vi behöver så är det en bra möjlighet. Vi har inte gjort något slutgiltigt beslut, men vi vill ha det som en option på bordet.
Har ni som ambition att bli störst i Norden?
– Vi är redan en av de största landbaserade odlingarna som finns i Norden och vi är en av dem som har kommit längst i att producera stor fisk. Det finns flera landbaserade RAS-odlingar som producerar till exempel sättfisk, som man planterar vidare i havsburar. De är lite mindre i intensiteten och har kanske lite mindre anläggningar. Globalt finns det inte hemskt många anläggningar som producerar fullstor fisk.
Det är många projekt på gång nu och det poppar upp nya hela tiden på många kontinenter och typiska kapaciteter för RAS-projekt är antingen 1000 ton per år eller 3000 ton som Fifax – och sedan finns det vissa 10 000 tons-projekt som är på gång. Jag har hört om ett projekt i Japan som samlar finansiering till ett 10 000 tons-projekt och så är det ett ganska stort som håller på i Florida, jag tror det var ett 10 000 tons-projekt. I Norge håller de på med några, men jag vet inte i vilken storlek.
”Första steget skulle vara att fördubbla vår anläggning i Eckerö.”
Med vår anläggning är vi inte alls så små och om man tittar på produktionen här på Åland så har jag förstått att den totala odlingskapaciteten före Fifax är ungefär 3-4 tusen ton. Häng mig inte om jag har fått siffran fel, men det betyder att när vår anläggning är klar så fördubblar vi nästan fiskodlingskapaciteten på Åland. Vi blir en betydande aktör här med vår fulla kapacitet, men vi har inte satt som mål att bli störst i Norden, utan vi har satt som mål att försöka jobba vidare och expandera från det vi har och få det till en relevant verksamhet.
Första steget är att fördubbla kapaciteten och sedan kanske bygga en bit till och så vidare. Huvudmålet är att hämta en modell så att vi kontinuerligt kan producera fisk på ett hållbart och hälsosamt sätt och på det viset bidra till att rena Östersjön. Vi har inte tänkt på det sättet på ifall vi blir störst i norden.
Finns det någon särskild plats dit ni vill expandera?
– Vi har 20 hektar mark där vi är nu och vi är intresserade av att expandera på ort och ställe. Utöver det finns det möjlighet att sätta anläggningar på andra ställen också. Kanske på svenska och finska sidan, på lämpliga ställen längs kusten om vi kommer så långt. Första steget skulle vara att fördubbla vår anläggning i Eckerö.
Skulle det vara någon fördel att odla i närheten av floder och vattendrag?
– Man måste ha tillgång till vatten, men vi har ju havet precis bredvid. För oss är det ingen skillnad ifall det är rinnande vatten eller liggande vatten, bara det finns. I vilket fall som helst tar man upp vattnet i RAS-anläggningen och sedan snurrar man samma vatten så intensivt som möjligt. Målet är att inte egentligen släppa ut något vatten alls, att man bara fyller anläggningen och renar samma vatten om och om igen. Vattnet ska inte rinna igenom, utan renas maximalt och återanvändas så mycket som möjligt.
Varför har ni haft så dyra verksamhetskostnader fast ni inte sålt så mycket fisk?
– Vi har varit i en investeringsfas fram till nu. Detta är en processindustri och genast när man börjar odla fisk så har man omkostnaderna. Det går foder, elektricitet och annat som snurrar i verksamheten, plus att vi har byggt anläggningen och investeringarna kommer också in i resultaträkningen – om inte direkt så istället som avskrivningar varje år. Så det har kostat och vi har inte ännu varit i skedet att kunna få omsättningen upp, men nu ändrar det precis.
Det är ett uppstartsbolag och då brukar man först ta kostnaderna, sedan får man upp det i lönsamhet och sedan kan man börja bredda på helheten igen när man kommer så långt. Där ligger vi lite efter på grund av förseningarna och bakslagen som vi har haft längs vägen, men nu ser det helt annorlunda ut och de senaste månaderna har vi fått biomassan i två tredjedelar av anläggningen på en såpass bra nivå att vi får stora volymer ut. Det växer varje månad, vi slaktar och säljer fisk varje dag.
Hur många ton fisk säljer ni per månad nu?
– Nu i januari levererar vi närmare 60 ton och så blir det mer och mer varje månad. Vid slutet av det här året borde vi vara ganska nära vår maxproduktion på 225 ton per månad. Stadigt går kurvan uppåt.
”Rolf har tagit en ganska hands-on approach och kommer hit ofta – nästan varje vecka – till Mariehamn och Eckerö åtminstone en dag och deltar väldigt konkret i det som vi gör på fabriken och funderar, planerar och hjälper till på det sättet.”
Hur kom Rolf Karlsson från Fågelviksgruppen med i företaget?
– Han är en av våra investerare och kom med i en emission vi gjorde 2018. Det fanns en kontakt, han blev intresserad och gick med i den rundar och har sedan blivit en betydande figur i helheten. Han är styrelseordförande sedan november, då vi ändrade lite i bemanningen för att ha en lämplig infallsvinkel för nästa fas. Han sitter i Fifax styrelse på Helmet Capitals mandat och är en av många investerare som Helmet Capital representerar. Han har tagit åt sig ett lite större ansvar, vilket är väldigt trevligt.
”Vi vet inte alltid själva exakt var det säljs och i vilket format. Det låter fånigt, men vi har valt att betjäna grossisterna och förädlarna.”
Kom han in med någon annan vision eller nytänk för Fifax?
– Nej, det är nog helt samma linje som vi hela tiden har kört. Det är inte någon förändring på det som bolaget siktar på. Det är mera en fråga om hur man fördelar uppgifterna mellan de som sitter i ansvarsposter. Han har tagit en ganska hands-on approach och kommer hit ofta – nästan varje vecka – till Mariehamn och Eckerö åtminstone en dag och deltar väldigt konkret i det som vi gör på fabriken och funderar, planerar och hjälper till på det sättet. Han har varit en riktigt trevlig resurs i helheten.
Var kan man köpa en Fifax-fisk ifall man blir sugen?
– Det är lite svårt att säga varje dag var det råkar finnas. Vi säljer via grossister i huvudsak, men här på Åland vet jag att det ibland funnits på Fiskkojan i Mariehamn, på Mattssons i Godby och att något av hotellen i staden haft Fifax-fisk på restaurangmenyn nu och då. Det varierar lite och vi vet inte alltid själva exakt var det säljs och i vilket format. Det låter fånigt, men vi har valt att betjäna grossisterna och förädlarna. Vår produkt är en hel fisk, vi går inte in i förädlingsbiten själva. De andra kan sådant bättre och har också sina kanaler. Fifax-fisken finns också i olika affärer på fastlandet i olika format från grossister och förädlare, som kallrökt och varmrökt. Vissa butiker har haft den som butiksfisk, filéer och så vidare.
– Om man råkar resa till Helsingfors och vill besöka det anrika hotellet Fiskartorpet så har köksmästaren där sedan tidigt varit intresserad av vår fisk och brukar ha den på menyn, i synnerhet på större bufféer. För två veckor var det ett stort europeiskt advokatmöte med 1500 advokater som hade konferens på Fiskartorpet och då var Fifax fisk med i menyn. I Sverige säljer vi också, förra veckan blev jag uppringd av en restauranggrossist i Belgien som sade att han brukade köpa vår fisk från Stockholm och ville höra i vilket skede vi kunde börja leverera till Belgien. Detta kanske inte berör gemene man, men bara för att lite beskriva hur fisken finns lite här och var och vi vet inte alltid riktigt själva var. Till exempel Belgien-grejen var fullständigt okänd för oss.
”Bara man kommer upp i volymer så är det här ett konkurrenskraftigt sätt att producera fisk. Sedan när fisken är lite speciell och unik och har sina fördelar så kan den ju till och med gärna kosta mera.”
Vore det inte intressant för er att ha något varumärke för Fifax-fisken eftersom den är annorlunda i och med att den är odlad på land?
– Absolut, jo! Nu när vi levererar kan vi börja jobba med det och det gör vi med våra kunder – hur det förs fram vad det är frågan om. Givetvis är vårt mål att det ska vara känt och ha ett eget brand, men samtidigt så säljer vi den inte som Fifax-fisk i alla dess former rakt ut från fabriken, utan det är våra samarbetspartners som kan sin lokala bransch som tar den till rätta stället och då vill vi tillsammans med dem se till att folk vet vad de äter och att de kan göra sitt val och säga ”Det är just den där fisken jag vill ha!”, för att den har vissa fördelar.
Kommer det i framtiden att gå att få ner priset på landodlad fisk till samma nivå som havsodlad?
– Inte är det någon stor skillnad nu heller. Som produktionsmetod är den lönsam, bara man är uppe i skalan. Man måste ha fulla kapaciteten i bruk. Det är helt klart att havsodling är förmånligare som helhet, men det beror lite på ställe. Då tänker jag på till exempel Norge, där de haft mycket problem med laxlus och annat som gör att det behövs lite mera medicinbehandling och andra bekämpningsmedel. Jag har sett siffror på att antibiotikakostnaden kan gå upp till en tredjedel av hela produktionskostnaden. Vi har inte den kostnaden alls, så vi vinner den biten. Och sedan logistiskt att få fisken från Norge till exempel hit… vi är ju redan här. Så även om vår fabriksinvestering och våra löpande kostnader onekligen är högre, så är det igen vissa andra kostnader som är lägre. Bara man kommer upp i volymer så är det här ett konkurrenskraftigt sätt att producera fisk. Sedan när fisken är lite speciell och unik och har sina fördelar så kan den ju till och med gärna kosta mera.
Har ni någon gräns på orderstorlek för bolagen som köper av er?
– Nej, inte har vi det. Det är närmast logistiskt och hur vi distribuerar. Vi har inte någon begränsning på våra kunder, är någon intresserad är det bara att ringa och kolla. Det är närmast frågan att få det logistiskt vettigt, det är ju inte vettigt att separat köra ut bara en fisk. Här kommer grossisterna ofta in, ifall någon behöver bara lite så är det oftast fiffigast att sätta dem i kontakt med någon av våra grossister. Det är vanlig business, vi har inte satt några gränser på det sättet.
Kan man åka till fabriken om man vill köpa någon enstaka fisk?
– Vi säljer tyvärr inte rakt från fabriken, åtminstone tills vidare. Just nu har vi inte möjlighet eller kapacitet att hålla en sådan verksamhet, även om det skulle vara roligt. Vi får se i framtiden när verksamheten är mer etablerad, ifall det skulle vara möjligt att också ha en fabriksförsäljning, men idag är det inte riktigt praktiskt.
Det har förekommit mycket kritik om att foder till fiskodlingar kommer från utfiskning av havsområden, har ni funderat kring den aspekten?
– Absolut! Det finns säkert en del lite mindre oklarheter, som visats på dokumentärer på TV som tar itu med de här problemen. Men vi är noggranna med att vi jobbar endast med riktigt väletablerade och högklassiga foderleverantörer. Det är ganska hög press på dem också, vi vet precis vad det finns i fodret. Vi får deras analyser och så kör vi våra egna analyser och är väldigt måna om att fodret ska hålla måttet. Det är såpass centralt att fodertillverkarna hela tiden jobbar med att se till att det blir bra och där är ganska stora insatser på gång så att det hela tiden utvecklas åt rätt håll. Vi följer väldigt noga med och vill veta precis vad våra fiskar äter, det är centralt.
Är det färgämnen tillsatt i fodret för att få den röda färgen på forellen?
– Jo, man kan med fodret påverka vilken färg forellköttet i slutändan får och där finns det lite olika smak på olika marknader. I en finsk affär kan det vara en lite annan färg än i Sverige och om du går vidare så är det igen lite annan. Färgen kan påverkas med fodermixen och där är det helt naturliga färgämnen, de kan till exempel komma från räkskalsmjöl. När vi jobbar med fodertillverkarna specificerar vi vilken färg det ska vara.
Funderar ni på att odla annan fisk än forell?
– Den här teknologin fungerar nog med åtminstone ett femtontal fisksorter som man har provat och vi vet att fungerar, men vi har fokuserat helt på forellen och alla fiskar har sin egen optimala miljö vad gäller temperatur, syrenivåer och vattenmiljön och fiskarna tycker inte om förändringar. Det är svårt att blanda om det inte är fiskar som mår bäst i samma omständigheter. Vi har specifikt gått in för regnbågslaxen och optimerat processen för att få bästa miljö för fiskarna. När de mår bäst blir det också bästa smak. Teknologin i sig möjliggör allt från kallvattensfisk till varmvattensfisk och används världen runt.
– Lax och laxfiskar har tack vare den norska laxen blivit en global standardprodukt som är känd världen runt. Det största intresset i hela RAS-branschen världen runt ligger på laxfisken, men det finns mycket annat också. Vi fokuserar på regnbågsforellen, vi har Finland och Sverige som våra huvudmarknader och vi har sådant väder här. Det är vettigt att hålla sig till förhållanden som motsvarar omgivningen. Det är lite som att ha en skidbacke i Dubai – vi försöker hålla oss med sådan fisk som är ungefär i balans med omgivningen. Det är en känslig och komplex dynamisk helhet i biologin och vattenmiljön. Ju mindre man ändrar – desto bättre. Därför är det bättre att fokusera på en art som man kan bra.
Hur separeras fiskarna ur bassängerna när de är tillräckligt stora?
– Det sker med en maskin. Fiskarna pumpas i stora rör, som de simmar i och dras igenom en maskin där de mäts med kamera och våg och sedan är det en maskin som sorterar dem i 2-3 rör till andra bassänger enligt specificerade storlekar. Det är en helt automatisk process. Vi talar om flera ton per gång, det kan vara ett par tusen fiskar man flyttar under en dag, så det är inget manuellt arbete utan maskiner som gör det.
Kan alla ålänningar få åka och hämta en varsin gratis fisk på Fifax?
– Det är en rolig fråga, men inte riktigt möjligt eftersom det blir en hel del fisk. Om vi skulle komma på att göra en sådan grej skulle vi få ett ganska stort hål i vår tillväxtkurva. Det är en rolig tanke, jag tror att det som vi vill titta på är att på något sätt bli lite mera synliga och aktiva här. Vad det sen blir vi hittar på för skojigt får vi ännu se, men att alla får komma och hämta en egen fisk får vi nog vänta på. Vi behöver först komma på fötterna före vi kan börja med sådant som är roligt – men jag lägger idén på örat.
Tänker ni ordna provsmakning, till exempel på något köpcenter?
– Det är också en möjlighet. Man kommer säkert att se något på marknaden när vi kommit igång, kanske i samråd med restauranger eller affärer. Vi vill få fisken till allas kännedom och våra kunder som köper fisken har ordnat provsmakningar, jag har själv varit i Helsingfors till en K-Supermarket och smakat på vår fisk där från en av våra kunders konsulenter som var där och presenterade deras kall- och varmrökta Fifax-fisk. Det händer, men jag ska lägga bakom örat också att fixa något lokalt. Vi har hittills varit fullständigt koncentrerade på att få fabriken färdig och produktionen att rulla. Sedan när vi väl är där har vi mera möjligheter att titta på vad som händer omkring.
Skiljer sig smaken mellan er fisk och havsodlad?
– Smaken är lite annorlunda i och med att fisken odlas på annat sätt. Köttstrukturen är lite annorlunda i och med att fisken hela tiden simmar motströms. Fisken blir lite mindre fet och smaken blir lite annan. Foderkonsistensen är lite annorlunda, i havsbur vill man att fodret faller sönder så mycket som möjligt så att fisken äter det innan det hinner falla till botten, Vi vill att fodret ska vara så fast som möjligt så att det inte smulas sönder för vårt vatten snurrar så hårt. Allt detta leder till att smaken blir lite annorlunda och vattenbiologin är ju lite annorlunda. I princip är det samma, men lite annorlunda främst på strukturen på köttet. Det beror lite på hur man tillreder fisken och vad man har för eget recept.
Har du något eget favoritrecept?
– Jag tycker om att grava och jag har faktiskt ätit vår fisk nu och då helt rå som sushi. När man vet att den är färsk så funkar det bra. Gravat funkar och jag har gjort soppa på den som blev riktigt bra, varmrökt och kallrökt funkar bra. Vad gäller kommersiella produkter från våra kunder har det varit lite här och där, så man kan inte ännu säga ”gå dit exakt och köp”, men det mesta som jag provat har varit riktigt bra. Själv tycker jag bäst om att grava, det är lättast på det sättet och blir väldigt gott, tycker jag.
Hur kommer det sig att de stora bolagen som odlar fisk till havs inte varit särskilt intresserade av landodling?
– De har inte behövt eftersom havsodlandet funkar. Det är vissa utmaningar. I Norge är de nog intresserade och medvetna och har projekt på gång. Också havsodlingsbrancshen har utvecklats, de har satsat mycket på att reducera miljöbelastningen där också, men det här är ett helt annat sätt. Fiskbranschens aktörer globalt kommer nog med på det här tåget också. Jag ser lite runt i världen med nyheter och projekt att det säkert kommer att byggas ett ekosystem där de olika produktionssätten på något sätt går i symbios. Just landbaserade och cirkulationsbaserade system är sättet för att minimera den lokala miljöbelastningen.
På en ökande mängd ställen världen runt kommer den att vara mest relevant. Eftersom man inte behöver en kontinuerlig ström med vatten kan man bygga på sådana ställen där man har lite mindre vatten att tillgå. I extrema fall om du bara har grundvatten att tillgå så kan du pumpa anläggningen full och maximalt cirkulera samma vatten. I princip kan du odla fisk någonstans mitt i en bergstrakt som annars är väldigt torr och karg. Det handlar om var och hur det är vettigast för att få hela logistikkedjan fiffig. Med den här metoden kan du producera färsk fisk varje dag, året runt. Det är en stor fördel. Men havsodlingen kommer inte att försvinna.