Attackerna på utrikesminister Timo Soini (Blå) har inte låtit sig vänta efter att riksdagen röstade för ett fortsatt förtroende för honom för drygt en vecka sedan. Vänsteroppositionen hade krävt hans avgång på grund av hans uttalade abortmotstånd. De regeringstrogna och högeroppositionen tyckte annorlunda och Soini fick fortsatt förtroende.
Torbjörn Kevin på Finlandssvenska Hufvudstadsbladet gav härom dagen uttryck för sin frustration genom att kalla Soini en champagnepolitiker, minimalt intellektuell i sitt ministerskap, okult (det vill säga en barbar) och fåfäng. Johan Orre på Anders Wiklöfs dagstidning Nya Åland har å sin sida valt att kritisera utrikesminister Soini utgående från hans hudfärg, ursprung och ålder.
Dessa skrivelser är dock milda i jämförelse med den ledare journalisten Kerstin Österman skrivit för Ålandstidningen idag, där hon redan i rubriken försöker påskina att utrikesministern skulle ha samröre med pedofiler. I texten fortsätter hon med att anklaga Soini för att hålla pedofiler bakom ryggen genom en ”öronbedövande” tystnad om deras övergrepp.
Orsaken enligt henne? ”Timo Soini är katolik.” Nästan lika chockerande enfaldig som ohederlig propaganda – på en nivå som borde vara ovärdigt Ålandstidningen. Österman hänvisar till de otaliga pedofiliskandalerna inom den katolska kyrkan och kräver att Soini ska ta avstånd från dessa på grund av att han är katolik. ”Det gör han inte”, konstaterar Österman.
”När det gäller sexövergrepp mot barn och unga inom den katolska kyrkan har katoliken Soini varit öronbedövande tyst”
Om alla som är med i ett trossamfund ska göra skriftlig avbön för synder som företrädare för den religionen gjort får nog Österman förbereda sig på att bli ännu mer öronbedövad. Då är det inte bara Soini, utan också 1,2 miljarder andra katoliker som måste stå till svars inför Ålandstidningen, samt 1,5 miljarder muslimer, och en miljard protestanter åtminstone. Företrädare för sekulära ideologier har utan tvekan gjort sig skyldiga till fruktansvärda handlingar, så även sekulära medborgare lär behöva göra avbön inför Ålandstidningen.
Det är ett smutsigt journalistiskt grepp att kritisera människor för saker de inte har sagt istället för saker de har sagt och menat. ”När det gäller sexövergrepp mot barn och unga inom den katolska kyrkan har katoliken Soini varit öronbedövande tyst”, skriver Österman.
Man kan göra som henne och påskina att den som inte offentligt tagit avstånd i hemlighet stöder pedofiler. Vi andra människor förstår att de flesta ser det som så självklart att man är emot övergreppen att något offentligt ställningstagande inte behövs.
Nu är det hur som helst så att det Kerstin Österman skriver i sin ledare är rena lögner som hon själv fabricerat för att smutskasta Soini. Han har de facto i skarpa ordalag tagit ställning mot övergreppen inom den katolska kyrkan, senast i en intervju med Finska Yle och MTV i augusti:
– Motbjudande och fullständigt avskyvärt. Den katolska kyrkan borde föra sådana människor till rättvisan. Det ska inte finnas några undantag eller något skydd för dessa, sade Soini då.
Kerstin Österman kan förstås ha brustit så pass i sin yrkesutövning att hon inte lyckades hitta de uttalanden som hon så starkt kritiserar Soini för att inte ha gjort. Och även om Soini talar svenska är det knappast troligt att han läser Ålandstidningen och kommer att ta del av hennes kritik. Finns det något annat hon kunde ha gjort för att ta reda på Soinis inställning?
”Jag fördömer helt och hållet alla övergrepp och förövarna måste ställas till svars”
Istället för att leva i ovisshet skriver jag till Timo Soini – på svenska – för att fråga hur han egentligen ställer sig till pedofiliskandalerna och ifall han fått frågan tidigare av journalister. Tio minuter senare kommer svaret:
– Jo, jag får frågan ibland, även om jag inte är ansvarig för den katolska kyrkan. Jag fördömer helt och hållet alla övergrepp och förövarna måste ställas till svars.
Hade Österman skrivit ett mail eller lyft på luren hade hon antagligen lika snabbt fått ett svar, men när uppdraget är smutskastning istället för journalistik eller ärlig opinionsbildning avstår man som skribent inom Anders Wiklöfs mediekoncern från att låta sanningen komma i vägen för den politiska agendan.
Istället för att lägga tio minuter på att ta reda på fakta så kopierar man det som andra journalister skrivit. Då kan också en genant felskrivning om ”organisationen Pro Life” kläckas som en groda hos Svenska Yle, hoppa vidare till TT och Nya Åland, för att slutligen landa i en dyngpöl till ledarspalt i Ålandstidningen.
Kerstin Österman avslutar sin ledare med att retoriskt konstatera: ”Och sedan undrar en del varifrån politikerföraktet kommer”. Jag kan bara konstatera att det finns en annan yrkesgrupp som är minst lika föraktad som politiker, men det är nog få som idag undrar varför.
Carl Kiviö