Åbo hovrätt mildrar domen från dråpförsök till grov misshandel för Taisto Jalamo, som dömdes för att ha skjutit sin dryckeskamrat i benet med ett hagelgevär i en stuga i Lappo.
Jalamo krävde också i sin överklagan att han skulle befrias från att betala något som helst skadestånd till sitt offer. Enligt honom var det frågan om nödvärn mot en annan man som varit betydligt yngre och starkare, samt kraftigt berusad och hotfull. Jalamo hävdade att han trott att dryckeskamraten varit beväpnad med kniv.
Åbo hovrätt R 21/616
Vidare menade försvaret att Jalamo saknat uppsåt och inte haft för avsikt att döda, samt att han på grund av sun berusning inte kunnat förstå att skottet kunde ha lett till döden för offret.
Brottsoffret hade till en början avstått från att yrka på straff, och det faktumet tog Jalamo och försvaret ett starkt grepp om.
Åklagaren ville att överklagan skulle förkastas. Enligt honom hade Jalamo inte agerat i något nödvärn och offret hade inte heller haft någon kniv.
”Jalamo har haft alla möjligheter att agera annorlunda. Han har skjutit från höften och har på grund av sin berusningsgrad inte haft någon möjlighet att sikta. Det har varit en slump att inte de stora blodkärlen i knät har träffats. Jalamo har inte aktivt påkallat någon hjälp och hän har inte vidtagit några vårdåtgärder”, skriver åklagaren i sitt bemötande.
Brottsoffret var på samma linje som åklagaren och krävde att överklagan skulle förkastas. Förklaringen till att offret till en början avstått från att yrka på straff var enligt honom att han förhördes av polis strax efter en operation och därför fortfarande varit under påverkan av stark narkotika och inte förstått fullt ut vad som hänt med honom.
Konstapeln som förhört offret var kallad att vittna, och berättade att offrets tillstånd varit stabilt under förhöret på sjukhuset. Konstapeln hade först hört sig för med ansvarig sjukskötare om offrets tillstånd. Hovrätten ansåg att det skulle ha behövts en läkares åsikt i frågan och att offret därför hade full talorätt och rätt att yrka på ersättning.
Ville inte döda
Jalamo hade varit kraftigt berusad vid gärningen, men också en erfaren användare av skjutvapen. Enligt hovrätten hade det faktum att han sköt mot benet visat att hans avsikt inte varit att döda.
Enligt läkarutlåtanden hade offret svävat i livsfara på grund av skadorna från skottet. Jalamo hade lämnat dryckeskamraten att ligga för att dö och själv gått och lagt sig efter skottet, utan att påkalla hjälp eller försökt vårda honom.
Hovrätten vägde in ett utlåtande från Institutet för Hälsa och Välfärd (THL), som gjorde gällande att någon som blivit skjuten i benet också hade kunnat klara sig utan vård. Därför ansåg man att Jalamo inte kunde ha insett att det skulle varit säkert eller sannolikt att offret skulle ha dött av skottet. Påståendena om nödvärn avslogs däremot helt.
Av skottet fick offret livslånga skador:
”Målsägande har vid misshandeln tillfogats en svår kroppsskada och även försatts i livshotande läge. Han har ådragit sig åtminstone en splitterfraktur i vänstra knäområdet, hagel i vävnaderna såa att ben- och ledstrukturerna i området praktiskt taget har förstörts och svår skada i mjukvävnaden. Målsägande har drabbats av bestående men i knäet.”
Hovrätten lindrade brottsbeskrivningen från dråpförsök till grov misshandel och passade dessutom på att ge Jalamo strafflindring på grund av hans höga ålder och hans hälsotillstånd. Därför slipper han helt sitta i fängelse och kan istället njuta av en villkorlig dom under två års tid.
Han ska betala offrets advokater över €6000 för behandlingen i hovrätten. I övrigt kvarstår tingsrättens dom om ersättning till offret och Jalamo ska betala honom över €30 000 i skadestånd.