Covid-19 är en ny och skrämmande sjukdom. Det föregicks av hemska rykten om dödligheten och det saknades mediciner. Media matar oss dagligen med siffror om nya fall och dödlighet. Men vaccinet, som skulle stoppa pandemin, kom. En injektion skulle räcka. Sen blev det två för att få resa igen. Vaccineringen skulle vara frivillig och biverkningarna var få.
Senare har man börjat använda mediciner (Hydroxiklorokin och Ivermektin). De är kontroversiella, men på vissa håll har man fått goda resultat.
Effekten av ”vaccinet” blev inte blev vad som sades och nu talas om tredje och fjärde injektionen, samtidigt som orosmolnen kring bieffekterna tornar upp sig allt mörkare.
Verkligheten ser inte längre ut som kartan eller teorin.
Redan tidigare blev jag tveksam till vaccinet, som ”enda vägen”.
Efter att ha läst berättelser om egna upplevelser, om hur nära och kära gått bort strax efter vaccinering, om en österbottning som kände tio som avlidit strax efter vaccinering, och då jag även fått namnuppgifter på ålänningar som avlidit i hjärtinfarkt strax efter vaccinering har jag blivit än mer tveksam för egen del. Få av dessa har anmälts till Fimea av drabbade eller deras anhöriga.
Detta är dödlighet på kort sikt. Sen hävdar vissa läkare att den långsiktiga dödligheten blir ännu större och det finns redan praktiserande läkare, som hävdar att de sett en ökning av cancerformer, som kan ha en koppling till vaccineringen.
Förra veckan spreds en film på sociala media där en sjuksköterska uppmanade sjukvårdspersonal att anmäla biverkningar, speciellt på yngre personer. Varför gjorde hon detta?
Men alla dessa namn och sammanställningar blir aldrig bli mera än anekdotiska berättelser. Människor dör alla dagar. En del har tagit vaccin. Andra inte.
De anmälda Covid-19-relaterade dödsfallen i USA 2021 är 46 gånger fler än nivån för samtliga vaccinfall de senaste 20 åren.
Det fanns en fackgranskad analys i Vaccines där man kom till att dödliga bieffekten kunde vara 4 av 100 000. Framtiden får utvisa om de har rätt.
Men vetenskap kan och skall kunna granskas och ifrågasättas utan att man blir kallad ”antivaxxare” eller ”desinformatör”. Det är bara politik i diktaturer, som inte får ifrågasättas.
På en aggregerad nivå kan statistiker prognostisera hur många som borde avlida under exempelvis en tre-månaders period efter vaccinering med hänsyn till ålder och detta kan jämföras med det faktiska utfallet. Fler eller färre?
Samma gäller antalet av vissa typer av cancerfall under tidigare år och under 2020 och 2021.
Själv mår jag väldigt illa då jag läst anhörigas berättelser om biverkningar och sedan kan läsa att omsorgsministern (!) Krista Kiuru (S) säger att Finland redan förberett sig på att ge alla medborgare över 12 år en tredje dos av coronavaccinet.
Institutet för Hälsa och Välfärd (THL) har behandlat 3657 biverkningsanmälningar medan de har 13 500 på kö. Borde de inte prioritera anmälningarna innan man ger ännu fler doser? Men vi vet att THL:S tredje största externa finansiär är Sanofi Pasteur, som är världens största vaccintillverkare.
Om jag varit på plats i lagtinget så hade jag lämnat in en åtgärdsmotion om att regeringen Thörnroos snarast skulle låta Ålands Statistik- och Utredningsbyrå (ÅSUB) göra dessa undersökningar. Nu kan jag göra det i denna insändare.
Jag vill också fråga om någon kollega vill lämna i en åtgärdsmotion?
Men jag uppmanar även ÅSUB direkt att göra dessa analyser, som de kan göra, om det finns mod. Underlaget på Åland ger kanske bara en pilotstudie, men ÅSUB är oberoende.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati