Landskapsregeringen vill sätta stopp för lagtingsval över internet före det har börjat. I ett förslag som publiceras idag skriver LR att man vill ställa in internetröstningen för valet år 2023 – vilket innebär att de ålänningar med rösträtt som befinner sig utomlands istället hänvisas till brevröstning eller till att besöka en ambassad.
Inför lagtingsvalet 2019 bestämde dåvarande kansliminister Nina Fellman (S) i sista minuten att internetröstningen skulle ställas in, då man inte kunnat garantera säkerheten i systemet. Beslutet gjorde att hundratals ålänningar utomlands kan ha gått miste om sin möjlighet att rösta, då det redan var för sent att poströsta när beslutet togs. Genom att skjuta upp beslutet till sista minuten istället för att ställa in internetröstningen i god tid bröt Fellman som minister också mot Ålands vallag – en lag hon själv skrivit.
Efter fiaskot beslöt efterföljande regering att utreda om det går att använda internetröstning vid nästa val 2023 – något som man nu dömer som för riskfyllt.
”Både i Finland och Sverige har ansvariga myndigheter rekommenderat att internetröstning inte ska användas. Samtidigt kan det konstateras att cybersäkerhetshotet har blivit mer komplext och att ett flertal attacker också drabbat åländska aktörer under de senaste åren. Ytterligare finns det risker med olika typer av desinformationskampanjer som kan försöka undergräva förtroendet för valsystemet genom att sprida felaktig information och rykten om internetröstningen”, skriver LR i sin motivering.
Ålands Nyheter har pratat med vice lantråd Harry Jansson (C), som ansvarar i frågan och sedan tidigare varit en av de största kritikerna till internetröstning.
Går det att kombinera hemliga röster med att väljare ska identifiera sig via internet?
– Flera experter som LR har hört i samband med utredningen har bedömt det som mycket komplext att bygga ett valsystem som samtidigt ska säkerställa väljarens identitet, hemlighålla den samma för alla parter – även konstruktörer och administratörer – samt ha en funktion för kontrollräkning. Det att en felaktig identifiering skulle ske är endast en risk som finns att beakta.
Vad för desinformationskampanjer skulle finnas mot åländsk internetröstning?
– Utredningar i andra länder har visat att det har pågått kampanjer för att misskreditera valsystemet, till exempel i Estland. Dessutom har risken för att så ska ske inte kunnat uteslutas. Förhoppningsvis skulle ingen sådan kampanj riktas mot åländsk internetröstning men det kan inte uteslutas helt och hållet.
Landskapsregeringen motiverar också sin motvilja till internetröstningen med att den skulle bli för dyr, även om pengarna inte är första prioritet.
”Att arrangera valet i övrigt kostar omkring 155 000 euro medan kostnaden för endast internetröstning uppskattas till omkring 250 000 euro.”
Man skriver också att förtroendet för valet och valmyndigheterna kan skadas om ytterligare en internetröstning ställs in på kort varsel.
Vad orsakar de höga uppskattade kostnaderna för internetröstning?
– Att bygga upp ett helt eget system för internetröstning har inte bedömts vara realistiskt. Därför behöver tjänsten köpas in. Kostnaderna för endast det bedöms ligga mellan €100 000 – €200 000, flera som arbetade med det senaste projektet ansåg att offerterna som lämnades in var för billiga. Ytterligare skulle LR antagligen behöva extern hjälp med att kunna ställa en så här komplicerad kravställning vilket också skulle föranleda kostnader, säger Jansson.
Vill skrota internetröstning helt och hållet
Det är inte bara för nästa lagtingsval som LR vill ställa in internetröstningen, utan de menar att metoden är tveksam även på längre sikt och nu förbereder man ett lagförslag till lagtinget om att skrota internetröstningen – utan att den hunnit användas en enda gång. Landskapsregeringen har även sett över förtidsröstningen via brev och vill ändra lagen så att röstningshandlingar skickas centralt från landskapsregeringen istället för från väljarens kommun.
Vad hindrar köp av röster eller annan olaglig påverkan vid brevröstning?
– En brevröstningshandling måste beställas personligen och beställarens identitet ska fastställas. Det som främst gör brevröstning säkrare än till exempel internetröstning är att det går att kontrollräkna rösterna. Vid internetröstning behöver man förlita sig på de siffror som anges i systemet, problem kan uppstå om siffrorna har manipulerats eller skadats på något sätt.
Vid brevröstning kommer rösten och väljarens identitet i samma kuvert, hur skyddas valhemligheten?
– Vid brevröstning medföljer ett ytterkuvert där väljaren dels ska lägga in sitt följebrev och dels lägga in sina valsedlar – i ett skilt förslutet kuvert. När brevrösten kommer fram ska, med bevarande av valhemligheten, valsedeln förseglas i ett nytt kuvert.
– Om valkuvertet är försett med någon obehörig anteckning – till exempel man skrivit namnet på valsedeln – ska den ogiltigförklaras. Kontentan är åtminstone att det finns flera kuvert och processer för att säkerställa valhemligheten.
Vad hindrar valfunktionärer eller andra som behandlar brevröster från att skilt registrera en väljares namn och röst före rösten skickas vidare?
– Systemet med flera kuvert och valfunktionärer från alla partier är en garanti man kan lita på.
Landskapsregeringen skriver i sitt meddelande att de kommer att följa med i utvecklingen i världen och söka samarbeten med andra nordiska länder i syfte att digitalisera valsystemet.
Hur vill ni digitalisera valsystemet?
– I Finland används ett valdatasystem med bland annat ett elektroniskt rösträttsregister där man till exempel kan pricka av elektroniskt att en väljare har röstat. Innan man går vidare och utvecklar internetröstning bör såna här grunder i det digitala valsystemet finnas på plats, säger vice lantråd Jansson – som medger att han inte är bekant med de elektroniska urnor som bland annat används i Indien, Brasilien och USA.
Foto: Andrea Piacquadio