Ålänningen Daniel Cederberg har dömts av Mora tingsrätt i Dalarna för våldtäkt på ett barn. Gärningen skedde i någon gång under april i år. Enligt åklagaren hade Cederberg fört in sina fingrar i ett barn. Cederberg stod också åtalad för sexuellt ofredande för att ha tafsat på samma barn.
Mora tingsrätt B 635-21
Cederberg nekade till alla anklagelser. Brottsoffret deltog inte under rättegången, istället fick tingsrätten lyssna till bandade förhör med barnet. Flera personer var kallade att vittna och åklagaren presenterade bevis i form av skärmdumpar och anteckningar.
Tingsrätten svamlar i råddig skrift
Ett av vittnena var särskilt viktigt i rättegången, och hade varit drivande i att få barnet att tala och skriva om övergreppen. Enligt Cederberg hade vittnet manipulerat barnet till att ljuga, men tingsrätten ansåg inte den förklaringen beaktansvärd.
Domen präglas till delar av tingsrättens inkompetens och ett infantilt uttryck. Förvirrade resonemang lämnas utan förklaring, såsom:
”Under en lektion skulle man ställa sig i olika hörn om det skulle hända någon något. Det var att inte säga något i ett hörn och att säga till en kamrat eller vuxen i ett hörn.”
Enligt domen hade Cederberg gjort vissa medgivanden till att han tagit på barnet under kläderna, men denna viktiga del lämnas utan någon utförligare förklaring.
Viktigaste beviset utelämnades ur domen
Tingsrätten har också bortlämnat det allra viktigaste beviset från domen. Enligt barnet hade Cederberg skickat ett meddelande på mobiltelefonen där han frågade om barnet tyckte att hans smekande var jobbigt. Vad som hänt med detta centrala bevis skriver tingsrätten inte.
Istället ger domen utrymme till ett betydelselöst vittnesmål från en granne, som berättade att han ibland druckit kaffe med Cederberg.
Tingsrätten kunde ändå förklara på ett någorlunda vuxet sätt varför de valt att tro på barnets berättelse:
”Tingsrätten anser att målsägandes berättelser är klara, levande, logiska och framstår som fria från överdrifter, svårförklarliga moment, dåligt sammanhang eller tvekan i avgörande delar. För tingsrätten framstår de uppgifter som målsägande har lämnat, spontant och med gester, om att Daniel Cederberg har utsatt målsägande för våldtäkt och sexuella ofredanden i väsentliga delar som konkreta beskrivningar av något som målsägande själv har upplevt och som en följd härav är målsägandes utsagor trovärdiga.”
Men tingsrättens inkompetens lyser ändå igenom i resonemang där domarna menar att barnet har talat sanning, eftersom anklagelserna annars borde ha bretts på mer:
”Dessutom skulle man om målsäganden hade velat tillvita Daniel Cederberg brott som han inte har begått ha kunnat förvänta sig en ännu mer explicit berättelse från målsägande om mer omfattande övergrepp än målsägande berättat om.”
Advokater får mer än offret för våldtäkten
Daniel Cederberg menade att barnet ljög på inrådan av ett vittne, men tingsrätten såg ingen trovärdighet i hans försvar:
”Tingsrätten finner att Daniel Cederbergs invändningar och förklaringar inte på något sätt förringar värdet av den bevisning som tingsrätten konstaterat talar för åtalet utan att dennes uppgifter kan lämnas helt utan avseende som en dålig efterhandskonstruktion.”
Daniel Cederberg, född 1978, dömdes för våldtäkt på barn och sexuellt ofredande till endast två år och sex månaders fängelse. Han dömdes också till att prata om sina känslor med kriminalvården i mellan 40 och 100 timmar.
Cederberg dömdes också att ersätta sitt offer 160 000 SEK för dennes lidande.
De svenska skattebetalarna dömdes av tingsrätten att ersätta involverade advokater €180 000.
Cederberg hålls häktad i väntan på att domen vinner laga kraft.