Varför ökade de redovisade kostnaderna för kvotflyktingar på Åland med det tredubbla från 2019 till 2020 och mer än sexfaldigt i Mariehamn? Trots att antalet kvotflyktingar på Åland minskat? Ålands Nyheter har gått på djupet och hittat svaret på gåtan.
I samband med att Mariehamns stad meddelade att de avser ta emot cirka ett dussin så kallade ”kvotflyktingar” från Syrien under hösten 2021 begärde Ålands Nyheter ut en redovisning över de ersättningar som betalats ut till de åländska kommunerna från den finska staten sedan avtalen om flyktingmottagande tecknades mellan åländska politiker och den finska myndigheten NTM-centralen 2016. Ur siffrorna framgick den enorma ökningen under 2020 – från runt €200 000 per år under perioden 2017-2019 till över €700 000 under 2020.
Vilppu Palmberg är migrationssakkunnig på Egentliga Finlands NTM-central och berättar att orsaken till de ökade specialersättningarna för kvotflyktingar är på grund av att finsk lagstiftning inte är anpassad efter hur sjukvården på Åland är organiserad, men att ersättningar för flera år sedan kom retroaktivt. I Finland håller kommunerna med all sjukvård för sina invånare, medan det på Åland är landskapets organisation Ålands Hälso- och Sjukvård som sköter den biten:
– Enligt finsk lagstiftning kan endast kommuner göra ett avtal och få ersättningar, men när kostnader kommer för ÅHS och inte till kommunen var kommunerna inte intresserade av ersättningar.
Palmberg berättar att han reste till Åland för att se vad som kunde göras, eftersom den finska lagstiftningen inte känner en aktör som ÅHS.
– ÅHS för sig själv kan inte få ersättning, i princip måste det gå genom kommunerna, enligt lagstiftningen kan ersättningarna bara betalas till kommunerna. I Ålands fall går de här pengarna inte från kommunernas budget, utan från landskapets. Det blev komplicerat, men vi gjorde så att det finns fullmakt från alla kommuner för att låta ÅHS sköta saken för kommunerna samt få ersättning för sina kostnader.
– Det har varit lite problematiskt och därför har det inte fungerat på Åland.
Gjordes fullmakterna 2020 eller redan 2019?
– Det var 2019. Jag var där 2018 och vi såg hur det fungerade och tog också kontakt med ministeriet, som sade att det bara är kommunerna som kan göra avtal. ÅHS gick igenom allt som var möjligt att få ersättning för och sedan tar det lite tid för statens apparat att gå igenom ersättningarna. Därför har det mestadels kommit 2020 och 2019.
Så egentligen har kostnaderna varit utspridda över alla år?
– Jo. Avtalen var stämplade 2018, så de kunde få ersättningen två år i efterskott och för hela året 2016. Det kom ganska mycket sedan, från alla dessa år, som betalades 2019 och 2020.
Palmberg berättar att redovisningen för ersättningar nu skickas direkt från ÅHS till NTM-centralen.
Hur mycket av ersättningarna har varit för sjukvård?
– Jag skulle säga 95% av specialersättningarna har varit hälsovård. Det är mycket lite annat.
– Det är något enstaka fall där sociala tjänster är med bland kostnaderna, mestadels är det hälsokostnader.
Fortsätter de här ersättningarna i fyra år efter att man har anlänt?
– Kalkylerade ersättningar ges i 3 eller 4 år, men specialersättningar betalas i 10 år – om vårdbehovet beror på någonting som har hänt före att de har anlänt till Finland.
Ålands Nyheter har också pratat med Mariehamns stadsdirektör Barbara Heinonen, som i en tidigare intervju med Ålands Radio berättade om planerna på att ta emot fler kvotflyktingar i höst.
Du har tidigare sagt att ni helst ser att kvotflyktingarna kommer från Syrien. Var tas det beslutet?
– Det är som vi har meddelat NTM-centralen på fråga. Jag har frågat tjänstemännen som har jobbat med flyktingarna som kommit. Det underlättar då vi redan tidigare har en stor grupp därifrån. Man känner till hur det fungerar och det har också visat sig att det underlättar för att integreras i samhället.
– Det är som vi tjänstemän meddelat NTM-centralen. Jag vet inte om det behöver fattas något beslut eller ifall de är bundna av det på NTM-centralen.
Så det är ett önskemål från förvaltningen, som du som stadsdirektör har meddelat dem?
– Jo, det blev på mig. Normalt skulle det vara på socialchefen, men i och med ändringar med Kommunernas Socialtjänst (KST) så är det jag som är lagd som ansvarsperson tills vidare.
Hur många kvotflyktingar finns det i Mariehamn idag?
– Det kan jag inte svara på. Ibland flyttar man från orten. Flyktingar har flyttat till Åbo och Helsingfors och så är det också med de andra kommunerna som har tagit emot.
– Det är också ganska naturligt att man ibland söker sig till sin grupp.
Heinonen berättar att det händer att kvotflyktingar börjar lära sig finska när de får veta att de ska flyttas till Finland och ibland blir överraskade när de placeras på en svenskspråkig ort.
Blir Mariehamn lite av en transit-ort?
– Det tror jag inte. Jag tror nog att man trivs i Mariehamn, men jag har fått information om att man flyttar från de mindre kommunerna. Var och en är ju ändå sin egen och det är helt normalt att man flyttar, men jag skulle inte säga att Mariehamn är en transit-ort.
Både Heinonen och Palmberg säger att ersättningarna ska följa med ifall en kvotflykting flyttar från en kommun till en annan. Heinonen säger också att det hittills inte har varit några problem för kommunerna att få de statliga ersättningarna. Hon kommenterar också varför specialersättningarna inte betalades fullt de första åren och berättar likt Palmberg att det beror på att hälsovårdssystemen skiljer sig mellan Finland och Åland:
– Det beror på att på fastlandet har kommunerna ansvaret för sjukvården. Här fick man förhandla fram ett avtal, men nu fungerar det nog.
Enligt Heinonen kommer också KST att i framtiden vara en till aktör med ansvar som inbegriper kvotflyktingar och att både Mariehamn och andra kommuner kommer att hålla diskussioner med KST under våren om hur ansvarsfördelningen ska se ut.