Hur ska en nation kunna bekämpa korruptionen när personen som är boss för myndigheten som ska granska fusket själv ägnar sig åt sådan aktivitet?
Denna fråga är högaktuell efter att det avslöjats att generaldirektör Tytti Yli-Viikari för Statens revisionsverk använt stora summor av skattebetalarnas pengar till att leva lyxliv, med resor till exotiska länder och svinyra lyxmiddagar. Något hon inte heller skäms för, då hon anser det vara hennes rätt som generaldirektör.
Penningflödet till Yli-Viikari har granskats av Finska Yle, som i ett reportage presenterar bevis på hur hon bara under 2018 kostat skattebetalarna €64 000 för sina resor – som gått till exotiska länder som Indien, Jamaica, Bhutan, Sydafrika, Chile, Brasilien, Etiopien, Japan och Dubai.
Under 2019 hade hon tid att göra 28 tjänsteresor, varav de flesta gick utomlands. Dessa resor kostade skattebetalarna €55 000.
Åkte till Colombia för €8000, till Brasilien för €8500
I sin tjänst som generaldirektör för Statens revisionsverk är Yli-Viikaris officiella uppdrag att leda granskningen av hur de statliga myndigheterna använder skattebetalarnas pengar för att kunna upptäcka missbruk och korruption. Hon tillträdde sin post i början av 2016.
Yli-Viikari har använt internationella seminarium som svepskäl för sina lyxresor. Bland annat kostade hennes deltagande i ett seminarium om Colombias interna revision totalt €8000 och en resa för att delta i offentliga sektorns ”innovationsvecka” i Brasilien kostade €8500.
Själv hävdar hon att hon måste göra de dyra resorna för att ”ta internationellt ansvar” och hänvisar till globalistisk ideologi:
– Den internationella dimensionen är stark i denna uppgift. Vårt samarbete är globalt, med många andra myndigheter i hjärtat av EU.
– Det är mitt jobb att tala vid olika tillfällen. Dessa är inbjudna besök baserat på Statens revisionsverks roll i EUROSAIs förvaltningskommitté, säger Yli-Viikari som svar på frågan om varför hon inte ägnar sig åt att leda sin byrå istället för att ränna runt i världen.
Tidningen Ilta-Sanomat har gjort en djupare granskning av Yli-Viikaris fakturor, som visar hennes extravaganta livsstil. Det är oklart ifall alla kostnader hon uppgett och fått ersättning för varit äkta eller förfalskade. Många kvitton och fakturor finns inte. Yli-Viikari säger själv att hon varit i situationer där det inte gått att få kvitton eller att hennes kvitton försvunnit.
Bland de kvitton som lämnats in finns bland annat en räkning på €1200 för en lyxmiddag på krogen Le Meredien Paro i Bhutan. Yli-Viikari säger till IS att hon ville belöna gästfriheten hos chaufförerna som skjutsat henne och hennes sällskap.
Enligt IS hade Yli-Viikari belastat skattebetalarna med nästan €5000 för en resa till Jamaica, där hennes uppgift bestod av att hålla ett tal i 12 minuter på en konferens. Flygresan hade gått i business class.
– Jag representerade de europeiska revisionsbyrårna, så förutom att tala hade jag mycket professionell diskussion om revisionsbranschens framtid, säger Yli-Viikari för att förklara sin resa.
I år har hennes resor däremot varit en mindre belastning för finländarna, på grund av de internationella reserestriktionerna. Yli-Viikari är dock redo att börja resa runt igen och säger att utlandsresorna krävs för att föra vad hon kallar ”informella och konfidentiella diskussioner”:
– Vi har mycket arbete som kräver att vi är närvarande och kan arbeta med metoder på ett workshop-liknande sätt med kollegor från olika länder. Det krävs verkligen mycket för länder att komma överens om internationella standarder.
Fakturorna visar också att Yli-Viikari flygit till Dubai för att äta middag med de statliga höjdarna Marja Innanen och Outi Jurkkola för att diskutera Finlands mål för ”hållbar utveckling”. För skattebetalarnas pengar förlustade de sig med tryffelpizza, tonfisktartar och varsin grillad hummer. Det sköljdes ned med ett par flaskor vin och lite efterrätt.
Granskningen av de statliga direktörernas resekostnader som gjorts av Finska Yle visar att Yli-Viikaris resekostnader med råge varit de högsta i landet och avsevärt högre än för direktörerna hos myndigheter som förväntas behöva resa mycket utomlands, såsom utrikesministeriet och försvarsministeriet.